Tack för infon om vem jag är

Tänk vad bra det är när man via någon annan får reda på vad man är för en person. Personen vet ENBART genom att ha läst några få delar ur mitt liv. Men det är fritt fram att döma mig precis hur mycket du vill! Gör det dig glad så fine.

Jag vet själv hur jag är. Jag är absolut ingen egocentrisk människa som endast tänker på mig själv. Jag brukar oftast sätta mig själv i sista rummet då det kommer till dom människor jag tycker om. Jag ställer upp så mycket jag kan för dom som behöver min hjälp & jag har ofta fått kommentarer som att jag måste lära mig att säga ifrån när jag inte kan eller hinner.

För en tid sedan när jag mådde dåligt, ja då var jag kanske ego genom att lägga krutet på mig själv för att kravla upp ur det mörka hål som jag just då befann mig i. Men annars är jag inte det.

Att jag söker bekräftelse ser jag inte som något skamligt, det gör ALLA människor på ett eller annat sätt. Jag tror inte det finns en enda människa som inte mår bra av en kompilmang eller en klapp på axeln för ett väl utfört jobb eller någon annan prestation hur bra självkänsla eller självförtroende man än har. Nu var ju inte detta med att vara med en upptagen man en prestation precis men i mitt fall föll jag för smicker, närket & "kärlek" & inget annat. För det var ganska längesen jag fick det av någon jag tycker om.

Att även de flesta människor söker kärlek, tvåsamhet & lycka det vet vi alla & det är inget fel. Men felet med mig är att jag råkade falla för två upptagna män på kort tid. Ja det kanske är/var fel att göra tanke till verklighet genom att vara tillsammans med dom. Men nånstans så hoppades ju jag att dom skulle välja mig framför sambon. Blåögt & naivt med facit i hand.

Jag undrar hur många som när förälskelsen slår till väljer att inte ta chansen att vara med den som hjärtat just då bankar för. Det är egentligen oväsentligt.
Men jag tror att det ofta är så att man ser till sina egna känslor & inte till mannens kvinnas, om kvinnan är någon man inte känner eller vet vem det är.
Jag kunde i alla fall inte stå emot förälskelsen. Men jag vet ju nu att jag är förloraren i båda dessa historier & det kan väl folk som föraktar mig gotta sig i då. Då har väl jag fått mitt nu.

Man kan tycka att kvinnorna är förlorarna men så anser inte jag det. Det kanske är en dålig tröst för dom som råkar vara ihop med dessa två män, men det är ju så att ingen av dom vet & dom kommer nog aldrig heller att få veta. Så att säga att jag sårar & krossar som jag vältrar fram stämmer inte riktigt.

Sen är det lite märkligt att det nästan alltid är "den andra kvinnan" som får skiten. Men mannen då, är han oskyldig? Nej inte precis. Man har del i det båda två men den som är otrogen har alltid STÖRST del i det hela.

Och ni som läst min blogg måste väl veta att detta inte är en axelryckning för min del! Jag har både skrivit att det nog är fel av mig att göra som jag gjort och även har man kunnat tyda att jag inte helt igenom mått bra av det heller. Jag har haft mer känslor än jag velat erkänna och det har kommit fram då & då.

Jag säger inte att det är synd om mig för att jag blivit blåst. DET är mest synd om deras flickvänner men alla har vi känslor & ibland tar känslorna över oavsett om det är så genomtänkt eller inte.

Så kom aldrig & säg att: "så där skulle jag aldrig göra" för det VET DU INTE!