Ryggskott

Fan!!
Kände igår att något var på gång men jag tänkte att det bara var för att jag gått i kassa skor hela dagen och att det skulle vara över idag.

Stack senare på "dejt" trots att jag hade ont och gick som om jag hade nåt där bak.

Jag blev väl omhändertagen men i lustens hetta så glömde jag av ryggen och trodde jag var akrobat.

Idag när jag vaknade kom jag inte ur sängen..jag försökte ta mig upp men det gjorde så ont så jag grinade. Jag gav upp och låg kvar.
Jag fick ringa en granne som kom hit och gav mig tabletter eftersom jag inte kunde gå och hämta dom själv.

Tabletterna gjorde inte saken bättre så nu har jag tagit en fjärdedels morfintablett..hjälper inte heller direkt utan jag blir bara loj!

Jag har inte tid med detta. Har 1000 saker jag behöver göra idag och imorgon!

Noll koll

Idag börjar jag tydligen skolan, trodde det var på onsdag.

Men va skönt, första dagen på SISTA terminen! :)

Mera röj

Nu sticker jag till mina gamla hemtrakter för att parta mer. Det är festival med massa öltält och annat skoj!

Känner mig bra sleten men fredag och lördag ska jag väl orka med också. Sen blir det till att dämpa sig lite..men inte nu.

Ska bli kul att träffa alla gamla kompisar igen. Springer säkert på en och annan gammal flirt med ;)

Packad och klar

Nu är jag klar med kompletteringen, den är utprintad och nerstoppad i ett igenklistrat kuvert. Jag känner mig lite stressad över mitt svar för som vanligt har man ingen aning om vad de är ute efter i sina krångliga frågeställningar. Hon som ska rätta svaret är inte precis känd för att vara schysst i sina bedömningar så nu håller jag tummarna annars får jag göra om hela tentan!

Väskan är packad och ligger redo på sängen för avfärd imorgon. Som vanligt har jag nog lagt ner för mycket kläder och då har jag ändå kompromissat med mig själv och lagt in en hel del i garderoben igen. 5 nya klänningar hann jag köpa på mig trots att jag inte är en "klänningtjej". Jag hoppas att jag kommer använda dom allihop för fina var dom! :)

Vid det har dagset imorgon så glider vi säkert runt i värmen och kollar av stället, dricker några öl och bara njuter. :)

Packar och pluggar

Springer mellan packningen och pluggandet...fram och tillbaka, fram och tillbaka.
När jag väl sätter mig vid datorn så kommer jag givetvis på något som jag måste lägga ner i resväskan..

Jag är snart expert på USA´s socialförsäkringsreform! ;) Urk va intressant..eller jo det är det faktiskt men nu vill jag åka på semester!

Jag är puckad

Ja jag försöker få till en snygg sida här men jag vill gärna ha en egen bakgrundsbild och inte dom man kan välja på här. Jag vet ju inte hur man gör..
Men jag får nöja mig såhär så länge nu orkar jag inte pilla mer ikväll :)

Snart dags att söka jobb

Jag har nu pluggat på universitetet i 3 år och är klar i januari. Det har varit slitigt, stressigt, tandagnisslan och t.o.m tårar ibland men det har varit så himla roligt med och jag verkligen älskar studentlivet.

Visst man är aldrig riktigt ledig, finns alltid något som hänger över en men man kan lägga upp tiden nästan precis som man vill. Bortsett från de obligatoriska föreläsningarna då. Sen är jag expert på att inte göra något i tid utan sitter sista dagarna med panik, men det är så jag funkar.

Det som också har varit bra är att barnen inte behövt vara så långa dagar på förskolan/fritids och vi har mest haft lugna morgnar.

Nu blir det till att försöka hitta sig ett jobb så till hösten är det platsbanken som gäller för min del.
Ååhh lilla jag ska ut i verkligheten på riktigt nu! :)

Men för säkerhets skull så ska jag söka några kurser också i fall jag inte får något av de jobb jag kommer söka..

Saknaden bleknar med tiden

Sonen frågar mig ibland om jag saknar "M" (exet) och jag brukar svara att jag inte gör det. I början sa jag några gånger att jag gjorde det men sen nekade jag trots att jag gjorde det. Det har varit för att liksom visa för honom att vi klarar oss fint utan honom utan att för den sakens skull döva hans känslor. Varje gång har jag ställt samma fråga tillbaka och sagt att det är helt okej om HAN saknar honom eller är ledsen för att han inte längre finns i våra liv. Jag vill att han ska kunna säga det till mig även om inte jag känner samma sak och det har han gjort. I början var han väldigt ledsen och okoncentrerad och funderade nog mycket. Vi pratade en del och jag bekräftade vad han kände utan att försöka säga att det bästa var att det blev som det blev. Jag vill att han ska få känna utan att jag ska stå där med alla lösningar och få honom att tänka i andra banor. Sorgen behövde komma ut och det tror jag att den gjorde på ett bra sätt.

Nu var det längesen frågan kom men imorse ställde han den igen.

- Mamma saknar du "M"?

- Nej det gör jag inte, gör du?

- Nej jag gör faktiskt inte det heller längre. Men jag saknar "T" och "S" (hans barn) ibland.

Så ja det kanske äntligen bleknat för honom med :)

Har man aldrig uttalat det så finns det inte

Det finns några få händelser i mitt liv som jag aldrig har berättat om för en endaste människa. Ibland funderar jag på dessa händelser men släpper tankarna ganska fort. För ännu så tänker jag att om jag aldrig pratar om dom så finns dom inte heller..

Jag tror att jag genast hade ångrat mig om jag berättat för någon och allt hade blivit mycket större än det faktiskt är..eller det är väl att bagatellisera händelserna men ni fattar säkert hur jag menar..dom är stora men hade blivit ännu större då..

Undrar om det är vanligt att göra som jag?

Svårt att komma igång

Känner fortfarande ingen plugg-stress men NU ska jag sätta mig och börja. Men det är svårt..

Har varit ute på en timmes powerwalk och nu håller jag på och tvättar. Allt är som det ska då när jag måste skriva. Har aldrig ett så rent hem som när jag har tenta eller något liknande. Tänk att sånt man annars tycker är tråkigt att göra plötsligt då blir väldigt skoj. Allt för att slippa plugga.

Vill bara informera er om att det idag kommer vara 39 grader varmt på Kreta och resten av veckan ungefär samma temperatur! ;)

Där dök Lincoln upp

I fredags fick jag ett sms av "Lincoln" som undrade om jag var ute.
Men nej det var jag inte. Han frågade om jag ville hänga med ut på lördagen men eftersom jag hade barnen så kunde jag inte det.

Han är snygg, har en pumpad kropp och är ganska rar men det räcker inte.
Han har inga ambitioner i livet. Han jobbar svart på ett ställe där han inte trivs men gör inget åt situationen utan bara gnäller på att det är tråkigt. Han säger att det aldrig händer nåt skoj och han lever mer eller mindre i sitt garage.

Alltid när han hör av sig så är det jag som får se till att konversationen inte dör ut och sånt tycker jag inte om. Han frågar knappt något om mig och säger jag inget så blir det tyst. Då brukar han ta till "ja så är det" flera gånger.

Hur intressant är det på en skala att prata med en "sån"?

Nu loggade jag in på FB-chatten där jag annars nästan ALDRIG är och han började direkt skriva. Men nu tänker inte jag "sköta snacket" denna gången..

Elak kommentar

Hade en vän på fika här alldeles nyss. Hon berättade att hennes mamma och moster varit och hälsat på henne. Mamman är lite rund och det måste mostern ALLTID kommentera FLERA gånger om dagen. Hennes mamma är höjdrädd och tyckte det var lite otäckt när dom suttit och fikat på balkongen några våningar upp.

Mostern hade då sagt till henne: "Men det gör ju inget om du ramlar ner för så tjock som du är så hade du ju ändå bara studsat tillbaka upp"

Känner mig nästan lite taskig..

..när killar har tagit sig tid och skrivit ett långt mail till mig på någon av de tre dejtingsidorna som jag just nu kikar på ibland och så klickar jag bara bort dom utan att ens läsa...

Oftast men inte alltid

När jag skulle hämta mitt pass förut så såg jag en tjej som umgicks med en av mina vänner förr. Vi festade ett par gånger tillsammans allihop och hon var ganska rolig.

När jag såg henne så låtsades jag inte om henne, men såg i ögonvrån att hon tittade igenkännande på mig. Den enda stolen som var ledig var bredvid henne så jag satte mig där. Men fortfarande utan att säga nåt. Jag lyssnade på musik, kände mig obekväm och rev därför lite i väskan.

Jag är oftast en väldigt social person, vill gärna ha vänner omkring mig. Jag gillar att springa på kompisar från förr och höra hur dom har det, vad dom gör nu o.s.v.

Men ibland orkar jag bara inte med det. Idag var en sån dag tydligen..

Stressig dag!

Idag har jag mycket på schemat. Var och lämnade killarna i skolan och dom var så stolta över att få visa sina fack ock krokar. Är man gammal nu eller när man plötsligt bara har skolbarn? Tiden rusar..

Hälsade på stora sonens nya klassföreståndare..mmm vilken godbit! :)

Nu ska jag in til stan hämta mitt pass, rusa till banken, växla pengar, leta skolväskor och lite andra saker. Sen måste jag hem och tvätta men framför allt PLUGGA!! Har en komplettering som ska vara inne senast fredag men eftersom vi reser på torsdag så MÅSTE den vara klar onsdag. Men det fixar jag, i vanligt ordning under press. Det är då jag jobbar som bäst. :)

Packat klart har jag nästan gjort och inhandlat en ny digitalkamera. Så nu ska här fotas! :)

Kollade vädret på Kreta och kl 10 var temperaturen redan 31 grader och då är väl det bara medeltempen. Ska bli så gött att komma iväg ifrån detta höstväder!

Skällde ut honom

I helgen har kompisen och hennes dotter varit hos oss. Igår blev dottern arg och fick sig ett utbrott när vi satt ute på gården. Kompisen försökte få henne lugn men det var döfött. Jag såg att hon blev stressad över att dottern skrek och gapade och hon sa till henne att vara tyst innan någon skulle komma ut och säga till henne.

Efter några minuter öppnades ett fönster på tredje våningen och en kille tittade ut och säger med en tyken jävla uppsyn:

"Tror ni kanske att ni kan gå in med henne så hon kan gapa och skrika där? Vi sitter nämligen och tittar på tv med högsta volymen på och vi hör ändå inte vad dom säger."

Jag trodde inte mina öron och fick helt kortslutning i hjärnan..men efter några sekunder blev jag så tvärilsk så jag skällde ut idioten efter noter. Flytta för fan från stan då ditt pucko och sätt dig i en liten byscha i ödemarken om du inte pallar att höra en unge gapa!!

Typiskt en sån där redig fan säkert som kan ALLT vad gäller barn även om han inte har några själv ännu.

Men visst kan man bli störd över olika saker men det hade väl räckt att han markerade med att dra igen fönstret med en smäll?

Ibland tappar man verkligen hakan!!

Svartsjuk kanske?

För ett tag sen la ju "T" till mig på FB. Vi mailade lite fram och tillbaka och sen var det inte mer med det.

Nån vecka senare såg jag att jag och han plötsligt inte var vänner där längre.
Jag funderade lite över varför han hade plockat bort mig och den enda förklaringen jag kunde komma fram till var att han nya tjej säkert inte gillade det.

Jag mailade honom och frågade om jag sagt nåt dumt. Fick till svar att "någon har varit inne på min sida och ändrat om både det ena och det andra". Ja eller hur??

I natt kl 4.15, 1½ vecka senare får jag ett nytt mail: "okej ja ska berätta sanningen jag tog under pisolhot från min tjej bort dig."

Ja det var precis vad jag tänkte..men varför först ljuga och säga som han först gjorde och sen erkänna? Han hade varken behövt skicka det första mailet eller det andra. Men jaja, mig gör det inget. Var iaf kul att se honom. Men ser hon mig som ett "hot" så ska jag såklart inte kontakta honom igen.

Hemma från fikadejten

Hade trevligt i ett par timmar med kaffe och mycket babbel. :)

Var så mycket folk i stan så ett par glas vin istället och sen ut och svira hade varit skoj. Men nej plikten kallar imorgon. Detta året missar jag allt vad kulturkalas heter. :(

Men det går väl fler tåg..

Jag erkänner!

Ja det svänger fort ibland. Idag är jag så antisocial man bara kan bli. Har suttit hemma i soffan hela kvällen framför tv´n och bara stirrat på telefonen när den har ringt. Har inte haft lust att svara. Orkar inte prata med någon idag.
Det är så himla skönt när jag kommer hem från jobbet, få stänga dörren om mig och bara få vara ifred. Jag har ju som sagt såna perioder, framför allt när det är mycket på jobbet eller i skolan. Då blir jag mättad på att samtala där och bara njuter av att få ha munnen stängd. :)

Men annat blir det imorgon. Först 9 timmars arbete, sen till gymmet och efter det blir det dejt med en bloggkompis. En manlig sådan, men tyvärr inget annat än just en kompis. Men det kan vara ack så trevligt och som ni minns så är ju inte jag ute efter en man. ;) You´r right baby!

Jaja jag ska väl erkänna då..lite sugen på närhet, kyssar och sex är jag faktiskt. MYCKET RÄTTARE SAGT!!!

Inte min grej!

Jag gillar att jobba dagtid men vem fasen uppfann tidiga morgnar? ;)
Hatar att gå upp i ottan! Det är inte min grej! Jag älskar att sova och vill ha soooovmorgon.

Men nej det får jag ha på torsdag :)

Bara 10 dagar kvar tills vi sticker till värmen. Kan säga att jag längtar :)

Bus, grillning och mys

Har haft en underbart rolig helg med barnen, en kompis och hennes dotter. :)

Igår möttes vi upp på Lek & Buslandet där vi stojjade i tre timmar. Tror nästan att vi mammor hade roligast. Vi åkte rutschkanor, spelade basket, åkte trampebil, körde lite innebandy och skjöt bollar med kanoner på varandra. Än så länge är barnen i den åldern att dom inte skäms över oss. Men det lär väl komma snabbare än man anar. ;)

Vi alla var genomblöta av svett när vi lämnade stället och senare även av regn. Det bara vräkte ner i stan men vi hade bestämt att vi skulle grilla vid havet så den planen höll vi fast vid.

När vi kom fram till Hällsvik var det strålande sol och helt vindstilla. Ungarna kastade sig i plurret medan vi satte igång grillen och lagom när dom kom upp igen så var maten klar.

Jag och kompisen parkerade oss på en filt efteråt och barnen satte fart mot vattnet igen. Det var så himla mysigt! :)

Det tyckte barnen med för rätt som det var så kröp min ena lille kille upp i mitt knä och gosade in sig och sa som Madicken (tror jag det är):
"Idag känner jag livet i mig mamma"

När vi kom hem runt 20.30 så fortsatte vi mysandet med chips, dricka, godis och några öl till mammorna.

I morse sov vi länge allihop och dagen har gått i lugn takt, precis som söndagar ska göra. :)

Barnen har nu åkt till sin pappa, vännen och dottern har åkt hem till sig. Jag sitter uppkrupen i soffan med levande ljus, lycklig över mina fina barn och mina goa vänner. Men helt klart känns det lite ensamt..men veckan går fort, på fredag kommer dom igen. :)

Vet jag vem han är?

Mailade lite med en "snickare" på E-kontakt.

Nyss skrev han: "Bara att höra av dig när du vill festa. Då fixar jag förfest med gemensamma vänner"

Gemensamma vänner??? Hallå ja...undra vem han känner som jag känner??

Nu blev jag ju nyfiken ju :)

FB ställer till det ibland

Kommenterade i fredags en kompis statusuppdatering på fejjan. En kille som hon har som vän kommenterade också. Vi fånade oss, jag och han, med några kommentarer var.
Hon själv var på krogen och följde inte vår konversation utan hade gjort ett hjärta till oss där sen när hon kom hem. Det tog hon senare bort. När jag kollade hennes sida så hade hon tagit bort hela tråden och istället gjort en ny uppdatering: Ojdå, att vissa kan med..

Jag skickade ett sms till henne och bad om ursäkt (varför då egentligen?) för att jag tydligen gjort henne arg. Uppenbarligen störde det henne att vi hade skrivit lite till varandra.

Det tog några timmar och fick sen till svar: Det var mest menat till "S" (killen).

Mest menat till honom ja, lite till mig med då alltså.

Någon som blev svartsjuk eller vaddå? Men jag fattar inte varför, för kvällen innan sa hon att hon inte var intresserad av honom utan tyckte att han var lite äcklig.

Vi skrev inget som kunde vara stötande eller för henne att bli sur över. Bara lite skojande fram och tillbaka. Och jag är DEFINITIVT inte ute efter honom.

Jag har inte svarat henne utan hon får höra av sig när hon blivit go igen (som min mamma alltid brukar säga).

Kände att jag blev lite ledsen över hennes uppförande..

89 mail..

...hade jag fått på E-kontakt så jag var tvungen att bli medlem igen. Men bara i en månad.

Tyvärr fann jag ingen sådär väldigt intressant. Men det var en riktig snygging men ja då var det ju det...MALMÖ!!

Lik sin mamma?

Jag och en väninna stod i hennes hall och tjuvlyssnade på hennes 10-åriga dotter, B, och en kompis till henne, W, som pratade.

W: Jag undrar hur man kommer se ut när man blir stor?

B: Ungefär som sin mamma har jag hört och det är väl okej.

W: Åh fy då kommer jag inte bli nån vacker syn..*suck*

Att inte vi bröt ihop av skratt. Vilken klockren kommentar. Tur att inte W´s mamma hörde..

Ibland blir det dyrt med ett skjut

Mamma jobbar på Ica Maxi. Där har dom Securitasvakter som driver runt. För några dagar sen var det en kille där och "vaktade". Kassachefen behövde hans hjälp och ringde flera gånger på hans telefon men utan svar. Hon skickar då ut en anställd för att kolla om hans bil är kvar.

Jadå den stod så fint på parkeringen. Men den rörde sig..skumt.
Tjejen gick fram till bilen och kollade in. Där ligger vakten och pippar med en tjej!! På arbetstid i sina arbetskläder!! Mitt på ljusa dagen på Maxis parkering!!

Kassachefen ringde väktarens chef och berättade vad som hänt.
Killen fick kicken omedelbart!!

Hahaha ja så kan det gå när lusten faller på vid FEL tillfälle!

Vá?? Är det verkligen han??

Ojojoj! Snacka om att den fule ankungen har blivit en svan! :)

I grundskolan hade jag en kille i min klass som inte var så fräsch. Han såg nog egentligen inte så illa ut men han var bara tre äpplen hög och ganska rund.

Han visste inte riktigt vad en dusch var för han hade alltid skitigt hår och det sas att han luktade illa. Fast det kände aldrig jag trots att jag har ett jädra väderkorn.

Vi blev vänner på fejjan för nåt år sen men jag tittade knappt inte på hans sida.
Idag hade han bytt profilbild & mama va SNYGG han är!

Pedagogisk både hemma och på jobbet

Ofta när jag gråtit så blir dag två också en sån dag men inte denna. Hade det tufft på jobbet men kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb och det är jag nöjd med.

När jag växte upp så hade jag en del kompisar vars föräldrar var psykologer, pedagoger av nåt slag eller kuratorer. En del av dessa kompisar var vår lilla stads "värstingar" och jag undrade ibland hur det kunde komma sig när dom hade "såna" föräldrar.

Nu talar jag bara utifrån mig själv och jag säger inte att alla föräldrar som har pegagogiska yrken har bråkiga barn eller känner såhär men jag kan ändå förstå hur det KAN bli.

Man är på jobbet mellan 8-29 timmar per arbetspass. Då ska man under väldigt många av dom timmarna vara pedagogisk och man ska vara en förebild för barnen. Man ska även fungera som en modell för föräldrarna för att dom ska lära sig hur man interagerar och kommunicerar med sina barn på bästa sätt. Däremellan ska man lösa konflikter som ofta uppstår, man ska trösta och man ska göra alla varddagssysslor som ingår när man har ett boende och en familj att sköta.

När dagen börjar lida mot sitt slut så är man ofta som en smaschad melon i huvudet och ja, då är det bara att åka hem, hämta sina egna barn och försöka fortsätta vara pedagogisk. Ibland finns inte orken till det och eftermiddagen och kvällen blir inte som man hade önskat.

Det bästa är nog för min del att ha ett arbete som inte kräver samma sak av mig som hemma.

Men därmed inte sagt att jag inte trivs som behandlingsassistent/behandlingsutredare för det gör jag massor. Jag blir glad över att se hur både barnen och föräldrarna gör framsteg och hur små små saker kan få ett barn att kikna av skratt eller hur lyckan i deras ögon ibland glimmar till trots att dom ofta lider av trauman av olika slag. Det är just dom tillfällena som gör att jag står ut mitt i allt det jobbiga och bedrövliga. För fy fan rent ut sagt vilka helveten en del människor har gått igenom.

Jag har lärt mig massor bara på dessa 5 månaderna som jag har jobbat där och jag kan absolut tänka mig att arbeta med detta senare, men när mina egna barn har blivit äldre..

Bara EN sista gång

Hade tänkt att gå till gymmet när jag kom hem, packade väskan och satte mig i soffan för att kika runt lite på nätet först.
Satte på musik och då hörde jag en låt som får mig att minnas min pappa. Sorgen sköljde över mig och jag fullständigt bröt ihop.

Jag grät som ett litet barn och riktigt hulkade. Jag kände att ångesten kom och jag lät den slå rot. Annars brukar jag bli väldigt rädd för den känslan. Men idag släppte jag ut allt som jag i flera månader burit inom mig och det kändes faktiskt skönt. Jag har inte gråtit på länge, jag har stängt av på något sätt. Det kan jag få lite dåligt samvete för. Det känns på något sätt som om jag sviker pappa & inte vill minnas honom om jag inte inte tillåter mig att känna. Men varje gång jag känner efter så kommer också tårarna och med tårarna kommer rädslan av att inte kunna ta mig upp igen.

Jag vet att min pappa inte vill att jag ska vara ledsen så jag kämpar med att vara stark för hans skull men det är svårt ibland.

Jag ville så gärna åkt till hans grav idag men jag orkade inte ta mig dit. För mig känns det skönt att vara där, jag känner hans närvaro så tydligt.
När jag har haft det tufft har jag åkt dit och har då alltid känt mig lättare i sinnet när jag åkt därifrån just för att jag vet precis vad han skulle sagt om han hade levt och jag hade vänt mig till honom för råd och stöd.

Han var min klippa, jag avgudade honom och såg så mycket upp till honom. Han var så snäll, månade om mig och ställde alltid upp vad det än var. Han stod för trygghet, kärlek och närhet när jag växte upp och jag litade på honom till 110%. Han var den perfekta pappan, klok med sunda värderingar och ett lugn som spred sig i mig.

Bara några dagar innan han dog så pratade vi om mitt dåvarande förhållande. Jag tog till mig det han sa och lyssnade på hans råd. Han visste inte hur rätt han hade men jag hoppas att han ser att jag idag mår bra, för det visste han att jag inte gjorde då.

Usch det här kommer bli en tung natt med mycket mera tårar..

Om jag bara kunde få se honom EN sista gång..

Saknar honom så jag snart går sönder

Fy idag saknar jag min pappa så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Finns inget slut på tårarna..

Jag vill att han ska komma tillbaka!! Det är så orättvist.
Jag vill prata med honom, höra hans röst, få krypa in i hans famn igen och tala om hur mycket jag älskar honom.

Åh det gör så ont i mig. Jag kan ännu inte fatta att han är borta för alltid. Jag känner mig tom och sorgen efter honom kommer finnas så länge jag lever.

Jag minns sista gången jag sa till honom att jag älskade honom. Det var i telefon, bara några dagar innan han dog. Han bröt ihop och kunde bara förmå sig till att svara "detsamma" och sen la han på.

Jag lämnade honom på sjukhuset och jag hann inte tillbaka innan han dog. Detta plågar mig varje dag och kommer göra livet ut.

Förlåt pappa, förlåt..

Men mamma då

Innan jag stack och tränade gick jag över till mamma på middag.

Hon frågade igen vart det nu var vi skulle åka.

-Kreta, svarade jag.

- Jaha ja det är ju där som dom knullar så mycket nu, säger hon.

Hahaha att jag inte satte i halsen.

Jo men då hade hon läst det för nån dag sen. Många tjejer som åker dit för att ha sex.

Jaha finns det snygga greker där då eller vad är det dom "knullar" med??

Nej men usch nu gör jag det igen, använder ord som jag bara inte klarar av..

Åh va pinsam jag är

Mailade "T" och skrev att jag hade sett honom på stan. Skrev också att han var snygg och att jag blev glad över att se honom. Jag berättade även att jag hade hoppats på att det var han som bodde över mig då jag flyttade till stan.

Ja jag smörade på som bara den..skickade iväg mailet. Sen gick jag in på hans sida och kollade lite...MEN ÅH då hade han igår ändrat sin relationsstatus till "I ett förhållande". Hahaha och här limmade jag som en tok..dumma jag kunde jag inte kollat det INNAN!
Får väl hoppas att han inte fattar att jag var igång och flirtade utan bara att jag är så snäll som sprider komplimanger omkring mig bara sådär. ;)

Han svarade iaf & tackade för komplimangen och sa att han tyckte jag var dum som inte stannade och pratade med honom. Han frågade ett par nya frågor och avslutade mailet med "btw, jag skickade en vänförfrågan till dig".

Hmm..nu väntar jag på en reaktion från kompisen..
Dagen jag skulle berätta för henne att jag var kär i honom så blev jag avbruten av nånting och sen tappade jag tråden. Hon säger sen efter en stund att HON var kär i honom. Då kunde jag ju bara inte säga nåt så jag teg och behöll det för mig själv. Hade jag sagt nåt så hade det blivit krig.
Det blev en del jobbiga gånger, hon pratade om hur hon skulle vinna honom och jag visste ju att hon aldrig skulle göra det. Åh vad jag önkade att jag hade hunnit säga först att jag hade känslor för honom..
Hon blev arg på mig och "T" en gång för att vi skrattade och hade kul en gång när vi alla tre var hemma hos mig. Det hon ju inte visste var att vi hade känslor för varandra och det kändes lite taskigt att inte berätta för henne, men det var lite onödigt för det blev ändå inget riktigt mellan oss.
I onsdags pratade vi om honom och då utbrister hon: "Jag som var sååå kär i honom". Jag bara tänkte det var jag med du.....
Eftersom hon är som hon är så vet jag nästan till 100% att hon kommer bli sne för att vi nu blivit vänner på FB.

Jaja skoj att ha lite kontakt med honom iaf TROTS flickvän. *morr* ;)
Men nej, inga mer upptagna killar nu, det får räcka med dom som varit..

Förlåt

Såg "T" på stan idag. Så skumt tycker jag. Först har jag inte sett honom på över 10 år, sen hittar jag honom på FB och nu såg jag honom.

Jag måste säga ohlala, han var ju nästan lika snygg som då. Tar tillbaka att jag blev besviken. Förlåt förlåt!

Hade jag varit ensam hade jag stannat och pratat med honom men nu hade jag sällskap och kände att jag då inte hade lust.

Bara stunden innan berättade jag om honom för kompisen som var med och bara några minuter senare så kommer han gåendes emot oss..

Nu måste jag maila honom och säga att jag såg honom. :)

Tack för den du

När jag och sonen gick från affären förut så säger han:
-"Mamma kan vi inte jogga hem?"

- Nej jag orkar inte..

- Jo men då kanske du får bort det där fläsket

Haha okej..

Så nöjd!

Hoppsan ja! Han svarade mig idag. :) Inte så många rader men han var glad att "se" mig och ställde några frågor så vi lär väl höras av igen.

Idag var jag och fixade pass och kvinnan bakom disken frågade om jag var 172 cm som det stod i gamla passet. Men nej när jag mätte mig för nåt år sen så var jag 176 så även idag. Märkligt..

Efter det hämtade jag stora sonen och åkte hem till kompisen som jag ska till Grekland med. Det kommer bli så kul! Hon är verkligen en underbar tjej full med humor och hon bjuder på många roliga skämt och kommentarer. Vi har planerat som bara den och nu ska jag in och beställa sprit och annat ur taxfree-katalogen. :)

Var in till en annan gammal kompis, i hennes skoaffär, när jag ändå var i min gamla "hemstad". Fyndade ett par snygga skor på rea :) Sååå nöjd!

Blev "änna" lite slirig..

..såhär på söndagkväll. :) Men va fasen gör det? Jag är ju ledig imorgon. Det enda det gör är att min träning blir lidande. Tömde min baileys tillsammans med mig granne. Hon bjöd även på några sommardrinkar. :) Gottigt!


Givetvis så kom min "intresserade granne" när vi satt där och just då pratade vi om att ragga på krogen och om man kan "supa en kille snygg" (usch det kan man). Haha..han såg väldigt intresserad ut och sa att han nog minsann missat massor av samtalet.
Håll dig undan säger jag. JAG är INTE intresserad!!

Drömde en så sjuk dröm om "exet" i natt på jobbet..tänker inte ens gå in på vad den handlade om men jag var påverkad av den en bra stund efteråt. Men nu är det över och borta. Det är så sjukt skönt att vara just över. Hur fan kunde jag må så dåligt, vara så nere och verkligen tro att det vi hade var kärlek? Det var ju ta mig fasen inte kärlek nånstans. Eller jo från min sida men inte från hans. Jaja nu lämnar jag det..

Ämnesbytare som jag är så hoppar jag till "vakten" istället. Så MYCKET trevligare ;)
Jag svarade inte på hans sms om att ses i fredags och han hörde inte av sig mer. Jag kan bli lite störd över att han inte håller det han säger samtidigt som jag vet att det är svårt att planera in när man (ursäkta) ska vara k*t nästa gång. Men då går det utmärkt att höra av sig och skylla på något annat. Haha nu skäller jag på stackarn trots att det var jag somn sket i att svara. Inte jättelätt att ligga mig till lags alltid. Iaf så vill jag ha honom NU på ALLA sätt. Kanske jag skulle....eller nej det ska jag inte alls. Inga fylle-sms nu. :) Det har skickats allt för många såna genom åren, både till honom under alla år vi strulat men även till andra. Men va gör det om 100 år? Inte ett jota..

Jag måste säga det igen: JAG GILLAR SINGELLIVET!!! :))

Hoppas hon ändrar sig

Jag har en kompis som är expert på att trycka ner folk. Hon har alltid varit likadan. Hon har en usel självkänsla och måste hacka på precis hur alla andra ser ut. Jag vet att hon alltid velat gå ner i vikt men hon skulle för sitt liv aldrig säga att någon som blivit smal är fin och att hon själv önskade att hon kunde ha lite karaktär och sluta äta så onyttigt. Istället så klankar hon genom att säga tex: "Fan va smal du är nu, nu ser du änna äcklig ut" eller "du har ju fan inga pattar eller nån röv kvar alls nu".

Detta har hon sagt till mig många gånger. Likadant har hon varit på mina vänner med liknade kommentarer. Då säger vi ofta till henne att hon är fin eller ger henne en komplimang för än det ena än det andra.

Hon får det alltid att låta som om det är fult att sköta om sin kropp genom träning eller annat fast jag vet att hon med hade viljat orka träna. Hon skyller på att hon inte har tid eller att man måste kunna få "unna" sig nåt ibland annars blir livet trist och att man måste vara nöjd som man är. Men det kan hon ju knappast vara då hon ska sänka alla i sin omgivning.

Vet faktiskt inte varför jag fortsätter att vara vän med henne eller varför jag inte säger ifrån. Men hon säger det på ett så "naturligt" sätt så det är svårt att svara henne.

I torsdags gav hon mig en riktigt fin komplimang och jag blev så förvånad att jag höll på att ramla av stolen. Jag blev riktigt glad och det värmde massor för att det kom just från henne.
Kanske kan hon trots allt ändra sig. :)

Äntligen!

Jobbarhelgen över! :) Helt färdig, förvånad att så många timmar kan gå så fort. Men det är skönt.

Nu ska jag till gymmet och SEN är jag ledig nån dag eller så.