På bekostnad av mycket

Jag trodde nog att människor kunde förbättra sig men att förändra sig skulle vara mycket svårare. Men jag har nog ändrat mig lite där.

Jag har i många år lidit av svår PMS & det har ställt det rejält för både mig själv men också människor i min närhet. Tyvärr oftast dem jag älskat & brytt mig mest om.

En del tror att man bara skyller sitt humör på PMS:en, att det faktiskt inte enbart KAN vara det som gör att man blir så ilsk, elak & grinig. Men jag kan nog säga att det ÄR så, för hur tappert jag än försökte så kunde jag inte tygla mitt humör. Jag var som en tickande bomd & minsta lilla kunde få den att detonera..
Jag var så arg så jag såg rött & jag sa de mest elaka saker jag kunde komma på.

Jag sökte iaf för mina besvär, fick antidepressiva som jag skulle äta under de jobbiga perioderna, men jag slarvade med dem. Så jag märkte knappt någon förbättring.

Nu däremot har jag ätit de regelbundet en tid & jag är en annan människa om man ser till mitt humör. Det var längesen jag blev så hiskeligt arg. Visst jag kan ryta till på barnen, men inte som innan. Jag känner mig lugnare, hetsar inte upp mig & jag slipper bita ihop. Det har liksom bara försvunnit.
Fler saker som jag har märkt är att innan så hade jag ett enormt sockerbehov. Jag kunde nog leva på godis & jag åt det varje dag. Kvinnor som lider av PMS äter tre gånger så mycket socker än kvinnor utan PMS. Nu äter jag sällan godis, är inte sugen på samma sätt längre.

Sen har jag börjat motionera regelbundet vilket också får en att må bättre, bli lugnare & känna en ökad tillfredsställelse.

Jag har också gått i terapi där jag har kommit i kontakt med alla mina olika känslor, fått massor med redskap hur jag ska göra i olika situationer & hur jag då ska tänka. Nästan de allra flesta människor vill hitta snabba lösningar för att må bra igen, det man då gör får oftast dåliga konsekvenser. Det är istället bättre att veta hur man då ska tänka för att kunna undvika det som får en att må dåligt men på sikt får en att må bättre. Kanske hade varit lättare att förstå om jag skrev om ett exempel, men jag väljer att inte göra det då det handlar om mitt ex.

Jag är nöjd med mitt nya jag, jag behhöver inte kastas mellan att vara Dr Jekyll och Mr Hyde längre. Jag behöver inte separera det goda från det onda längre, det räcker att vara god. ;)
Det jag kan ångra är att jag inte tidigare gjort något åt detta på allvar, för jag kan ärligt säga att pga av mitt jäkla humör så har jag också förlorat människor jag älskat!

Men nu är det bara att glädjas över mitt nya, förändrade jag & hoppas på att jag kan behålla min nästa stora kärlek. <3

Förbereder inför skidresan

Tog mig ett härligt pass på gymet & efter det åkte vi & handlade mat inför skidresan.
Tänk att det kan vara så kul att handla, skrattade som en galning. :)

Nu ska jag laga flera olika middagar som vi ska ha med oss, packa alla kläder & förbereda så mycket det går.
Eftersom vi är 7 personer så har jag fått låna kompisens stora bil, snällt av henne.
Hade ingen tanke på att vi inte alla fick plats i min bil då vi bokade resan, men som tur var löste det sig ändå! :)

Sen får det bli en vända till systemet imorgon, ska bli många mysiga kvällar med lite vin & massor med levande ljus!

Längtar som bara den nu. Ska bli kul att se om jag fortfarande kan åka slalom! :) Men det sitter väl i hoppas jag, om inte annat så kan mitt sällskap leka skidinstruktör! ;)
Tror nog jag ska våga mig på att testa snowboard oxå..men bara kanske..

">

Sovmorgon

Igår när jag la mig drog jag ur telefonen ur jacket..har blivit väckt av hemtelefonen på helgerna några gånger & det e så störigt. Jag satte som vanligt på "Äntligen helg" med Breitholtz, men det var omöjligt att somna ändå.

Tittade på klockan sista gången 03.30..
Kl 10 ringer mobilen..åh...men jag somande om. Så nu har nog sovit vad jag ska. Kom just på att jag drömde om min ena fd "plastdotter"..hon är rar. :)

Idag ska jag ta mig till gymet, har inte varit där på ett tag då jag varit förkyld
men nu finns inget att skylla på mer. :) Så bröst, axlar & armar ska få sig en omgång.

Sen blir det hem att städa innan kidsen kommer på tisdag. Å efter det ska jag på middag! :) Kommer bli en underbar dag! :)

Mera snööö....

Till P

Smärtar att min vän har det svårt & jag hoppas att hon vet att jag finns för henne!
">

Fick en kommentar..

...angående att ärlighet inte skulle vara min grej. Fattar inte var den kom ifrån. Hade inget med mitt inlägg att göra öht.
Jo jag brukar oftast vara ärlig, men ibland hamnar man i situationer som gör att man "måste" ljuga eller undanhålla saker...

Jag menar har man två val...Det första är att man ärlig & får påhopp om varför man gjort si eller så, dagen blir förstörd & man vet att det blir näst intill omöjligt att bli sams igen.
Det andra alternativet är att inte berätta. Man slipper bråk & osämja & dagen flyter på utan några större problem.
Ibland har jag valt det senare alternativet för att "rädda" dagen & undvika konflikter.
Visst det kanske inte alltid är så smart, men ibland kvittar det hur man än gör. Personen ifråga kräver sanningen men sen när sanningen kommer så kan inte personen handskas med den trots att den bett om att få veta. Så hur gör man då? Man blir inträngd i ett hörn utan att kunna komma undan..hur man än väljer att göra.

Kanske låter helt osammanhängande detta för de som inte känner till historien bakom detta resonemang...

Men nu släpper jag detta. Jag hoppas aldrig mer att jag ska hamna i denna situationen..vilket jag ska se till att jag inte kommer göra heller! :)

Nöjd!

Hade bestämt mig för att sitta hemma ikväll. Göra lite tacos & bara vara. Men just som jag kommit hem från affären fick jag ett samtal från en som var lite sugen på mys & middag..så det blev ändrade planer.

Åkte iväg & köpte thaimat & hade hur mysigt som helst i några timmar..

Så himla nöjd med hur kvällen istället blev än det jag innan planerat!

Thanx "hjärtat"! ;)

Spiken i kistan

Jag brukar alltid få ryslig ångest när jag e bakis. Inte för att jag har sagt eller gjort något mindre bra utan jag bara får det. Den sista tiden, nu när jag varit depp över exet har jag försökt att hålla mig ifrån alkohol då det bara blir ännu värre dagen efter. Men idag har jag ingen ångest alls, känns hur skönt som helst.

Jag är på väg åt rätt håll & faktiskt så hjälpte det mig att läsa det han skrev i sina sista sms. Han ville aldrig mer höra ifrån mig & hade jag så varit den sista kvinnan på jorden så hade han aldrig beblandat sig med mig igen.
De raderna gjorte mig ledsen men de fick mig att släppa ytterligare lite mer. :)
Sista spiken i kistan kan man säga..

Nu sova en stund, sen en dusch & efter det...mmm det får vi se! ;)

AW

Var på AW igår på "Cheers" med en väldigt speciell vän & en killkompis till henne. Trodde först att det va C Brandin hon hade dragit med sig, men det var det inte. Men så grymt lik honom..
Vi hade så sjukt kul! Avslappnad stämning, mkt folk & alla var bara så glada. Sen var det trubadur & det var längesen jag var på nåt ställe som har det. Jäklar va vi sjöng :)
Kvällen innehöll allt som en lyckad kväll ska! Helt klart värt lite baksmälla idag.. :)

Nej..

...varför sitta hemma ensam & glo!

Jag sticker ut på AW! :)

">

Praktiken klar

Ja & det känns dubbelt. Tråkigt att sluta för det är bland det roligaste, mest intressanta & lärorika jag nånsin gjort. Men det är skönt att få gå tillbaka till skolan & bli klar nångång. Bara 1 år kvar & sen är jag färdig för att kunna söka hur mkt jobb som helst. Om det finns några förstås. :)

Jag fick läsa vad handledarna hade skrivit om mig i omdömet och OJ vad mycket fina ord. :) Jag blev verkligen jätteglad & jag ska suga i mig så mycket jag bara kan av vad de skrev.
Jag kände redan från början att detta var ett arbete jag absolut skulle vilja ha & jag kom in i min nya roll ganska fort. Jag var dock rädd för att bli påverkad av allt elände man ser. Men jag tacklade det bra. Såklart var det hemskt att ha samtal med barn som blivit misshandlade både psykiskt & fysiskt av sina föräldrar. Några gånger satt vi nästan & grät allihopa men det gjorde det lättare för både barnen & föräldrarna att öppna upp sig, de såg att man faktiskt hade förståelse & empati för dem. Att man inte var någon robot på andra sidan bordet som bara var ute efter att ta barnen & placera någon annanstans (vilket många automatiskt tror när de hör talas om soc.)

Spännande att se hur man är i så olika roller. På arbetet var jag tvungen att vara ansvarsfull, ordentlig, följa lagar & paragrafer & man var tvungen att veta vad man pratade om. Klienter vill ha klara besked & tydliga direktiv, speciellt då de har med myndighetsutövare att göra.
Sen när jag kom hem var det skönt att kliva ur rollen som socialsekreterare och bara få vara mitt tramsiga, spralliga, fjompiga jag. Hur härligt som helst. Kände att det passade mig bra att ha två så vitt skilda roller.

En rolig termin men nu är det dags för C-uppsats! :)

Skygglappar på

Finns flera killar omkring mig som jag vet är intresserade på ett eller annat sätt.
De är verkligen gulliga & fina, alla på olika vis. Men jag har fortfarande skygglapparna på, håller dem på avstånd & orkar inte ens ge dem en chans. Kanske är dumt..

En av dem är också trött på stormiga förhållanden men saknar att ha någon jämte sig på natten, någon att gosa med. Precis som jag. Hna har frågat mig vid några tillfällen när jag kommer till honom. Men jag är inte tillräckligt intresserad för att ens orka ta mig dit. Visst det kan vara spännande i början, men jag gillar inte det där, det känns bara jobbigt. Antar att jag känner så för att jag inte är redo för något nytt. Sen känns det som om folk idag inte riktigt vet vad de vill, de blir aldrig nöjda & jag orkar inte med nåt trams & vel. Jag vet vad jag vill ha & jag tänker inte ge upp min dröm. Jag vill ha ett stabilt förhållande, gifta mig, köpa hus, få ett bra jobb m.m. Som så många andra, men just nu orkar jag inte söka efter en man jag kan få det där med. Sen tror jag inte på att man ska leta, för då träffar man ingen..
Just nu hade det varit bra att bara ha en varm kropp bredvid sig. En levande docka då kanske..haha..ja det är inte lätt när man saknar någon men inte orkar engagera sig..

Tror säkert det finns nån för mig där ute & då vill jag att det ska bli perfekt! Utan bråk, utan tjafs, inga spel utan bara massor av äkta kärlek! :) Har en bättre dag idag än igår & det känns skönt! :)

">

Somnat gott

Har haft svårt för att somna den senaste tiden..men ett par kvällar har det gått lättare.
Har haft honom bredvid mig, känt mig trygg & blivit lugn av honom. Så skönt att få somna till hans underbara röst...den är väldigt rogivande..

Vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Melissa Horn

Ut eller inte?

Min kompis som ska skilja sig ringde & frågade om jag ville med ut imorgon. Hon lät lite gladare & kanske borde jag passa på då det var längesen vi sågs. Men av en rad olika anledningar så ska jag inte dricka alkohol så jag sa att jag får fundera till imorgon. Men å andra sidan så var jag ofta ute utan att dricka förr så en liten runda kanske jag kan hänga med på. Bara ta det lugnt, prata, ha det tevligt & gå hem i någorlunda tid. Men jag e trött på utelivet, har blivit en del av den varan den sista tiden. Hade varit mysigare att sitta hemma, äta något gott & slippa allt det där som krogen erbjuder, eller inte erbjuder, beroende på hur man ser det...

Skev bild

Jag vet att jag har en otroligt skev bild av mig själv & mitt utseende. Jag tycker ff att jag e tjock trots att jag nog faktiskt inte är det. Jag ser fel & skavanker hela tiden & överallt. Jag är en människa som antagligen aldrig kommer bli nöjd heller. Jag har gjort en del saker för att förbättra mitt utseende, nu senast bara för några veckor sedan. Jag har bokat en tid för ytterligare en grej.

Men jag känner mig så trött på det ytliga, det är inte det som får mig att bli lycklig. Visst för det dagliga välbefinnandet så är det viktigt att man är nöjd med sig själv & sin kropp. Men felet sitter i själva verket i huvudet. Är det verkligen bara utsidan som räknas? Nej & det vet vi ju alla, men lika förbannat så är jag så insnöad på att få en snygg kropp. Trots att killar ofta tycker kvinnor med former är att föredra så vill jag vara smal, smalare, jättesmal.

Kan jag inte träffa någon som kan ta mig för den jag är & precis som jag ser ut, med rynkor, med celluliter eller hängande bröst, ja då kan det väl fan vara då. Men så länge jag själv inte är nöjd, då kanske jag inte kan kräva att någon annan blir nöjd med mig heller.

Jag låter fruktansvärt ytlig nu & det ÄR jag, men bara när det gäller mig själv. Visst är det ju så att "utsidan ger insidan en chans, insidan ger utsidan sin glans".

Skulle nog behöva förstå att jag duger som jag är!!

Han ringde sonen

Jag skickade sonens mobilnr till exet & han ringde honom. Sonen blev väldigt glad & det gör mig glad. Jag hoppas att det kan döva hans smärta lite iaf & att saknaden avtar snart.
Det var snällt av M att ringa honom, men å andra sidan varför skulle han inte kunnat göra det, han har ju trots allt varit killarnas "plastpappa" i flera år.

Jag ska försöka sluta skriva om mina tankar om M här eftersom han läser & det är väl inte kul att läsa hårda om sig själv, det vet jag av egen erfarenhet även om de som läser inte vet vem man är. Men jag kan ju samtidigt tycka att jag har rätt att skriva. Inte mitt fel att han har hittat mig.

Han ifrågasatte min kärlek förut & sa att jag ljög om att mitt hjärta ff tillhör honom. Men det är ingen lögn. Varför skulle jag i så fall älta honom, gråta över honom & öht bry mig om vad han gör? Jag tycker det är ett tydligt tecken på att jag inte kommit så långt.

Men nu finns det inget kvar mellan oss, han gjorde sonen en sista tjänst så nu får jag klippa helt. Han bad mig att jag skulle sluta höra av mig, han ville aldrig mer höra ifrån mig & hade jag så varit den sista kvinnan på jorden så hade han aldrig beblandat sig med mig igen. Det måste väl få mig att sluta nu? Mer tydligt än så kan det ju inte bli & nån jäkla stolthet i kroppen har jag väl? Tänker inte krypa runt i resterna av vårt liv mer..

Mmm så e det..

">

Mmmm så e det..

Ruttet

Igår fick jag en avi, skulle hämta ut ett paket på posten. Jag fick direkt känslan av att det var från M. Mycket riktigt, det var ett par gardiner.
Fan jag blev så himla ledsen. Varför? Jag sa till honom för ett tag sen att de grejer jag har hos honom inte betyder något för mig, det är bara materiella ting.

Jag kände att det var elakt av honom då det enda syftet var att trycka till mig igen. Jag fattar ju att han rev ner dem för att hans nya nu grejar hos honom. Men varför i hela världen måste han göra mig ännu mer medveten om det?
Han kunde lika gärna skickat allt på en gång eller gett F i att skicka något.
Fattar inte varför han ska vara elak mot mig. Såpass mkt känner han ju mig att han visste vad det skulle göra med mig. Varför finns behovet att ff göra mig ledsen?

Usch mådde dåligt hela kvällen sen för det. Kunde inte fokusera på annat..slutade med tårar i vanlig ordning.

Jag har sagt att jag inte ska höra av mig & han har bett mig att inte göra det heller, men varför gör han det då?

Jag försöker med alla medel för att trycka bort tankar & känslor som ständigt återkommer. Men det är inte helt enkelt.

Kanske jag med skulle skaffa mig ett substitut nu? Men nej det går inte när mitt hjärta redan är upptaget..eller ska man tvinga sig själv, kanske man kan låtsas tycka om någon annan? Eller är det bara att förlänga hela processen, för nån gång kommer det väl slå tillbaka igen. Eller glömmer man faktiskt då på riktigt? Nej jag är inte sån...jag vill för min egen skull & för min ev nästa kille vara "färdigläkt" innan, det tror jag att jag tjänar mest på.


Jag vet ju att han läser här nu & jag känner mig skyldig till saker jag skrivit här FAST jag e singel & gör precis vad jag vill. Fattar inte varför jag ska må dåligt av det jag gjort när han faktiskt redan har ett nytt förhållande.
Jag skriver mycket skit här om honom men ingen är dummare än att de kan läsa mellan raderna vad jag egentligen säger. Eftersom behovet av att älta finns kvar så finns ju också väldigt mycket känslor kvar..


Ja då var det det här igen då...ska jag sluta blogg här med nu då eller ska jag helt enkelt strunta i att han läser?

Jag fick iaf ett mail från honom där han skrev att han kunde tänka sig att prata med min son & ta ett riktigt farväl. Men jag vet inte ändå. Känns inte helt bra men om det får min son att må bättre så är det ju helt klart bra.
Var snällt av honom att ta sig den tiden...

Fattar ingenting

Jaha då har han hittat hit också. Varför inte bara låta mig vara?
Varför denna jakt på att hitta mig? Han har en ny, han har gått vidare, han älskar någon annan. Varför då söka efter mig & vilja ta del av mitt liv?

Jag fattar ingenting..detta tar knäcken på mig..
Jag har verkligen försökt att förstå mig på hur han tänker men jag kan verkligen inte det.

Jag kan ju inte döma honom för att han inte är konsekvent, för det är inte jag heller...men va fan..han har en NY! Låt mig vara, sluta leta efter mig.

Som han alltid sa "släpp det gamla & gå vidare"

Hur göra?

Var på utvecklingssamtal med sonen i måndags. Det blev ett jobbigt samtal.
När min son började i nollan så valde skolan att dela på de tre barnen som kom från förskolan. De placerade två av killarna i en klass & sonen hamnade ensam i en annan. Detta har han varit väldigt ledsen för ända sen dess. Han går i tvåan nu. Han har funderat mycket på varför det blev så, han har tagit på sig det..kanske var det för att han var si eller så. Han funderar väldigt mycket över saker denna lille killen.

Han har sen skolstart försökt med alla medel för att få vara hemma & han säger att han hatar skolan. Han hittade inte riktigt nån bra kompis i klassen utan hade bara en enda önskan & det var att få gå i samma klass som bästisen från dagis.

Han hakade med de stora killarna på deras inte alltid så bra idéer & han var ofta i händelsernas centrum. Han fick mycket skit av lärarna & de placerade honom i facket "stökigt barn". Jag blev vansinnig & ringde rektorn & bad om att få träffa henne. Jag förklarade att sonen var ledsen, inte ville gå till skolan & att han ville byta klass. Jag sa också att jag tyckte det var helt sjukt att de inte kunde se varför han var med de äldre killarna. Han hade ju för fasen ingen kompis i sin ålder & är det då så konstigt att följa med någon väl frågar om han vill vara med? Nej det tycker inte jag. Jag vet att han inte är guds bästa barn, han kan både svära & ibland slåss som så många andra barn. MEN att bemöta honom utifrån att han skulle vara en "värsting" det är helt galet. Till slut lever man upp till bilden av hur folk tror att man är. En bild som dessutom har blivit skapad av andra.

Rektorn tänkte i alla fall inte låta honom byta klass utan lösningen kanske vara att byta skola helt. Men hallå??? Är det inte att "straffa" honom igen. Ska han behöva byta skola som redan har det som han har det? Vilken idiot!! Det blev inget byte & nu är det äntligen bättre med vänner. Men jag upplever att han är en sorgsen deppig kille & jag vet inte riktigt varför.

När jag började prata om detta så brast det för mig & jag började gråta. Läraren sa att det var bra att jag tog upp det för detta var något hon med upplevt. Jag bad att skolsköterskan skulle kalla sonen till ett samtal eftersom jag vet att han har pratat med henne innan.

När vi gick hem så säger sonen:
- Mamma, jag tror att jag vet varför jag är lite deppig. Det är för att jag saknar M (mitt ex)så mycket.

Åh lilla gubben...allt blev så fel när det tog slut mellan oss. M var hemma, 30 mil härifrån när det hände & efter det har han inte pratat med barnen. Jag frågade om han ville ringa & prata med honom, men jag vet att M bara kommer tro att det är för att jag sagt till honom att göra det. Samtidigt undrar jag vad det samtalet isf kommer leda till. Ska jag låta honom ringa? Han ville väldigt gärna det..
Usch, det smärtar ordentligt att veta att han än en gång blivit ärrad av en separation pga av att vi vuxna beter oss som idioter. Denna gång blir det dessutom en helt avklippt kontakt eftersom han inte har något egentligt ansvar för mina barn..

Ständigt i obalans

Tårarna bränner bakom ögonlocken idag..
Jävla fan, varför i helvete ska det vara så svårt att släppa taget? Hatar att mitt liv ff kretsar kring honom..känns som om jag balanserar på en väldigt tunn lina hela tiden & det e en väldigt, väldigt liten vindpust som krävs för att få mig att falla..

Varför detta jävla sänke runt mina fötter? Tungt är det & jag undrar NÄR jag ska kunna ta mig upp & stanna kvar ovanför ytan för gott.

Nej detta är det jävligaste uppbrottet jag haft. Han har fortfarande makten över mig!!

Jag är en FJORTIS!

Haha...ja jag känner mig helt förälskad i en kändis..
Såå fånigt...men sant! ;)

Svårt att veta

Idag har jag känt en stark saknad. Jag kan inte riktigt säga om det är exet jag saknar eller bara "någon".

Men när jag rannsakar mig själv så tycker jag att det är skönt att kunna göra precis vad jag vill.
Jag behöver inte prata om jag inte vill utan att nån blir sur.
Jag kan sova utan att bli störd av någon som inte är trött & jag kan somna när jag vill utan att känna kravet från hans sida om sex.
Jag behöver inte vara alert tidigt på morgonen för att hinna med en snabbis innan jobbet.
Jag kan ge barnen all min uppmärksamhet utan att någon blir sur.
Jag kan prata i telefon en stund om jag vill det utan att behöva känna mördande blickar.
Jag kan jobba precis hur mycket jag vill utan att någon blir besviken på att vi inte kan vara tillsammans dygnets alla timmar.
Jag kan duscha själv länge utan att trängas & stå & huttra medan han står under vattnet.
Jag kan prata med barnens pappa utan att få någon att känna svartsjuka.
Jag kan surfa nätterna igenom utan att behöva redogöra för vilka sidor jag har besökt.
Jag behöver inte längre snabba mig hem för att han inte ska misstänka att jag gör något man inte borde då man lever i en relation.
Men framför allt, jag slipper FÖRKLARA & FÖRSVARA mig för PRECIS ALLT jag gör eller säger.
Jag kan alltså göra precis de saker man borde kunna göra i ett förhållande, men inte i det jag levde i.
Men lika förbannat så saknar jag närhet, kramar, ha någon att prata med, dela vardagen med & att ha någon att planera framtiden med. Men är det honoim jag saknar? Nej jag tror faktiskt inte det eller jo kanske lite. Han var ju såklart inte bara dum. Som alla kvinnor skyddar sina män med när de lever i en destruktiv relation.

Helt enkelt, jag saknar hans goda sidor...men tyvärr tog de sämre sidorna alldeles för stor plats i vårat gemensamma liv.

Jag ger iaf inte upp...det kan ju inte vara försent att träffa den STORA kärleken igen! <3
Längtar till den dagen..

I lagom"a" doser

Läste hos en av mina favoritbloggare som skrev om en man som ständigt återupptar kontakt med henne när hon blivit singel.

Det fick mig att fundera på en annan sak som jag tycker är så typisk. När man lever i en relation då kan flera killar höra av sig då & då. Men då har jag ju inget intresse av att ha kontakt med dom. Sen när jag väl blivit singel, ja vad händer då? Stendött både på mail & i mobilen. Men sen sätter alla igång samtidigt att höra av sig igen. Varför kan det inte vara i lagoma doser?

Visst, jag ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är kul med uppmärksamhet eller komplimanger. Men det blir för mycket av det goda & ja, då slår nån jäkla mekanism till & jag går under jorden tills det lugnat sig ett tag.
Sen upprepas visan, ingen hör av sig, sen börjar alla. Hur ska jag tolka detta? Är det jag som sänder ut singnaler att nu e det fritt fram? Nej så kan det inte vara, för jag träffar inte dessa killar så de kan ju inte läsa av mig. Eller är det så att man ska passa på att dejta så mycket man bara orkar ett tag för att se vad det är för några? Nej inte det heller, jag är ingen dejting-tjej...jag vill ta mig förbi det där pirriga, nervösa, tillgjorda & bara hoppa rätt in i den mysiga vardagen.

Haha låter ju som att det kommer bli jättelätt för mig att träffa någon ny..
Fast å andra sidan så vet jag vilka som är intressanta & inte så kanske skulle man avveckla några av de som regelbundet hört av sig det sista?
Usch jag låter som en riktig player...men det är jag inte!

Undrar om jag kan vara värd..

...att köpa mig en Iphone?
Jag kollade lite snabbt på exets då han var här härrom dagen. Men nej den var inget för mig tyckte jag. Idag kollade jag på min kollegas & JOO en sån vill jag ha. Dock e det ingen blixt när man tar kort & det är ju kass. Därför kan jag inte riktigt bestämma mig nu. Jag använder den mobil jag har nu till att fota mycket så nja jag vet inte...

Får helt enkelt åka en vända till stan imorgon. MEN då e ju risken stor att jag kommer hem med en ny mobil + nya avbetalningar..hmm..

Åldersnojjan slog till!

Har funderat ett tag på att tatuera öven en gammal fuling på ryggen som jag gjorde för många år sen. Kollade på en jättebra sida på nätet & jag blev så sugen. Oj vad mycket snyggt det fanns. Men jag får vänta..

Jag fick ett infall & ringde "Tribe" & beställde en tid för piercing istället.
Innan jag fick barnen hade jag en i naveln & jag har saknat den i flera år nu så jag tänkte att nu får nog tanten sätta dit en igen.

Jag åkte dit, valde smycke & gick med killen in i ett rum. Han bad mig dra upp tröjan en bit & knäppa upp byxorna.

Åhhhh!! Då såg jag vilka trosor jag fick på mig imorse... ett par cerisa med texten "I´m so flirty" på.

Haha, passande, garvade jag.

Ja men de var ju jättesöta, svarade killen.

Pinsamt!

Men men nu är jag 20 igen i alla fall! ;)

Vännen är ledsen

En kompis ringde just & grät. Hon hade äntligen efter många år vågat klämma fram till sin man att hon ville skiljas. Hon kände sig som en svikare, så hemsk & elak både mot honom & barnen.

Vet precis hur hon känner...eller nej, vi var ju eniga jag & mina barns pappa när vi separerade vilket de inte är. Han vill inte alls vara med på detta & han har svårt att ta in det.
Jag tycker så synd om båda två. Jag gillar de så mycket, helt underbara människor.
Jag förstår henne & jag förstår honom...
Jag lider med båda två & jag vill & hoppas att hon känner att hon alltid kan ringa mig, vilken tid på dygnet som helst.

Kan bara känna lite...tack & lov att det inte är jag som har det där framför mig. Så mycket praktiskt som ska ordnas innan allt är klart...många gånger därför man inte gör slag i saken att bryta upp. Min äldsta son var 11 månader när jag började fundera på att lämna pappan...jag gjorde det när han var 5,5 år.. Så tid tog det.
Men å andra sidan hann vi få två underbara barn till! :)

Ikväll får jag dreggla igen ;)

Från första början tyckte jag bara att han var dryg & jävligt tråkig...men nej, nu har jag ändrat mig. Nånting är det! Är svag för mörkhåriga killar med den där lite farliga looken & den tycker jag han har..mums..

Synd bara att han är så kort...haha behöver ju jag oroa mig för eftersom vi förmodligen snart kommer bli ett par! ;)

Idag mår jag bättre

Haha..ja mitt känsloliv svajjar rejält nu kan man säga.
Idag fick jag fyllt på med positiv energi när jag träffade min goa vän. Det gör så himla gott att komma ut, ut ifrån hemmets fyra väggar & tänka på annat.

Man ska helt enkelt vistas bland människor man tycker mycket om! :)

Fattar ingenting

Ärligt talat...det värsta han visste var när jag hade kontakt med nåt ex. Men då var det bara för att kolla hur läget var & aldrig nåt annat. Nu har han en ny & jag råkar vara hans ex... Då skickar han ett sms & skriver att han älskar mig väldigt väldigt mycket fortfarande, att han bara kan tänka på allt bra vi hade & att jag alltid kommer vara hans stora kärlek.. Okej...men vad fan håller han på med?

Vill han att jag ska må skit & fortsätta tråna efter honom? Är det för att jag ska blotta mina känslor så han kan må bra för att han ff vet att jag älskar honom? Vill han fortfarande ha mig kvar i sitt grepp?

Han som pratade om ärlighet...men det är som jag alltid har sagt: Genom sig själv känner man andra..

Några..

..tårar kommer det iaf. En olustig känsla i magen & en ångest som smyger sig på..

Fy fan...ser de bara i sängen framför mig..usch..

Jag som i min enfald trodde att jag inte skulle bry mig när den dagen väl kom..men jag hade tydligen fel!

Jag har fått ett erkännande

Exet HAR en ny tjej. Men fortsätter kolla mig både på FB & mina MSN-uppdateringar.

Det kändes som jag fick en rejäl käftsmäll när jag fick veta. Att jag har misstänkt är en sak men att han själv erkänner det är en annan. Men nu e det dags för mig att släppa & gå vidare.

TÄNK TÄNK TÄNK på att hon får ta över mitt helvete! INTE gräva ner mig för detta nu..

Som vanligt försöker han svartmåla mig fast jag har varit ärlig om att det fanns en kille (C) som jag var intresserad av. Han drar upp gammal skit & säger att jag är sån, sån & sån.

Han däremot kunde inte erkänna först, men efter mkt om & men så kom det.
Han skriver att han inte kan släppa sina känslor för mig & att han tänker på mig varje dag! Jaha och det här med att ha kontakt med gamla ex då, vad hände med det?
Så jävla vansinnig han var om jag så ens bara nämnde nån kille jag haft innan honom.

Fan säger jag...strul, strul, strul!

Galen

Ja jag blir galen. Jag vill, jag vill, jag vill ha KEL, GOS & t.o.m SEX idag!

Fick ett svar..

...från honom.

Åh vilken idiot! Hade vart bättre om han struntat i att svara.

Stackars vilsna, förvirrade själ! Är inte lätt när det är svårt..

Men lika glad är jag ändå. :)

Underbar relation

Idag fyller barnens pappa år. Han ringde för några dagar sen & frågade om vi ville komma hem till honom & äta lite tårta idag. Klart vi ville det. Men eftersom han inte skulle vara hemma förrän 18 så föreslog jag att han kunde komma hit istället, så kunde jag bjuda på middag & fixa tårta. Han var inte svårflirtad kan jag säga. :)

Nu har han gått efter god mat, tårta & paketöppning. Jag är väldigt glad över att vi har en så bra relation som vi har. Jag räknar honom som en av mina bästa vänner. Vi kan ryka ihop så flisorna yr men lika snabbt e vi vänner igen. Vi kan prata om allt & då menar jag verkligen ALLT. Jag ställer upp för honom & hjälper till så mycket jag kan. Han gör detsamma för mig. Han var en otrolig klippa när jag för några månader sen var riktigt nere i skiten. Han ringde varje dag & kollade om jag levde, han ringde runt & fick tag i en psykolog han kände till, han hämtade mediciner på apoteket, tröstade mig så gott han kunde & ibland hade han barnen några extra dagar då jag inte orkade med mig själv. Han var så himla snäll & gullig & avslutade många av telefonsamtalen med: "Ta hand om dig nu gumman, du vet att jag älskar dig. Vi ska lösa detta ihop."
Mmm, han är helt enkelt fantastisk & det är kul att vi kan vara tillsammans allihop ibland. Ser att barnen tycker det är så himla skoj. De önskar nog fortfarande att vi ska flytta ihop igen. Men nej..
Älskar honom det gör jag, men inte på det sättet. Känner att jag är klar med honom som partner. Men att han alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta, det vet jag! :)

Sugen

Jag är så sugen på närhet. Åh va jag saknar det!!

Skaffa dig en kk säger en kompis...men nej, det e inte sexet jag e ute efter. Jag vill bara gosa, ligga nära, sova tillsammans med någon, kunna sträcka ut armen eller benet & känna att jag inte e ensam i sängen. Mmm, smyga sig in under hans täcke, in i värmen, krypa in i famnen..
Undrar om det finns killar som bara vill ha en goskompis, en GK helt enkelt?
I början när jag & exet gjort slut så saknade jag allt det där så sjukt mycket. Men nu har jag väl väl vant mig..men ibland kommer det över mig..
Tur en av sönerna kom in till mig i natt. Drog honom intill mig, snusade i hans hår & han höll mig i handen...mys.. :)
Det goset får jag ju ofta men nu vill jag gosa med en stor trygg varm man...få känna lite kärlek igen..

Fick just bekräftat..

att exet har en ny kärlek. Känns dubbelt..lite ledsen men samtidigt lättad. Tänker att hon nu bara få ta över mitt helvete! Hans svartsjuka, hans vilja att isolera en, hans dåliga självkänsla, hans onormalt stora sexbehov & hans kontrollbehov!

Men ändå..

Oopps! Haha..jag var tvungen att skicka ett sms mitt pucko & han svarade att jag skulle hälsa C (killen jag skrivit om här). Han visste tydligen mer än jag visste att han visste..haha, nu känns det genast bättre! ;)

Det behövdes

Tittade på "Spårlöst" & jag grinar lika mycket varje gång då de bortadopterade barnen finner sina biologiska föräldrar.

Det var skönt att få lätta på trycket lite. Passade samtidigt på att gråta för massa olika saker. Min pappa, min förlorade kärlek, att ha blivit blåst & sårad på ett svinaktigt sätt..

Har känt att jag det sista bara lagrat sorger & besvikelser. Men nu rann det över & nu känner jag mig lite lättare igen..oket på mina axlar är borta. :)

Nu ser jag fram emot några ljusa dagar igen!

Klockren låt!

Hon är bra den här tjej & denna låten känns klockren!

Du ville prata häromdagen
O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

">

Kan det vara han?

...ja mitt ex som håller på igen, eller e det bara jag som e nojjig?

Var snabbt in på FB & där hade jag fått ett mail från en kille som sa att han sett mig kommentera någon grupp jag e med i. Detta e inte första gången det händer. De ger mig komplimanger & sen kommer alltid frågan "Kan du inte berätta lite om vem du är?"
Jag tror direkt att det e mitt galna ex eftersom han en annan gång öppnat en sida på FB i ett påhittat namn med en snodd bild. Han mailade mig & jag svarade. Vi var just då inte tillsamman & det hade varit slut några veckor. Jag fattade nästan direkt att det var han men jag ville ta reda på mer innan jag sa nåt om det.

Mkt riktigt, efter några fler mail fram & tillbaka så kunde jag konstatera att det var han. Jag skickade ett ganska rått mail till honom. Svaret blev att han inte fattade vad jag pratade om & att jag nog inte hade alla höns hemma. Hahaha! Jåvla fåne!

Efter en tid erkände han, en kväll på fyllan. Han grät & bad om ursäkt...men han bvar ju så svartsjuk.

Jaadå...stackaren då..

Inte konstigt att man blir misstänksam...hmm...

Någon som inte vill svara

Kanske blev det jobbigt för honom att jag ställde honom mot väggen..för jag har ännu inte fått något svar.

Vi har ju varit väldigt ärliga mot varandra från början, eller jag har i alla fall. Kan ju inte veta om han bara påstått sig ha känslor för mig. Men i vilket fall som helst så har det någonstans i ärligheten inte pratats om en del saker. Dels för att jag inte ville pressa honom & dels för att jag inte visste om jag skulle orka höra svaren på vissa frågor som jag borde ha ställt..

Jaja, vårt korta lilla äventyr e över, men det retar mig styggt att jag inte kan släppa honom. Är det för att jag fick så starka känslor för honom eller e det bara för att jag inte "fick" honom? Svara på det den som kan. ;)

Konstiga män finns det gott om

Håller till på en dejtingsajt som jag tycker är ganska bra. Gillar bättre den jag & exet träffades på men det känns lite väl magstarkt att bli medlem där igen bara för det.

Jag blir så förvånad över hur vissa killar är. En del skickar "jag e flyttbar" det första de gör, inte "Hej" eller nåt annat. Tror de på fullaste allvar att jag ens skulle bemöda mig med att svara?

Sen har vi sexgalningarna som direkt lämnar ut både tel.nr & MSN för att kunna prata "lite lättare". Nej de går bort direkt!

Har också svårt för män som skriver "kramiz" & "hihi" & annat trams...jag klarar bara inte såna.
Väldigt va jag e gnällig då. ;)

Men de allra värsta är de killar som tror att de har äganderätt på en för att man växlat några mail. Då blir jag arg, rädd & blockar direkt. Fast innan svarar jag dem.
Men visst man kan säkert redan vara svartsjuk på ett så tidigt stadie men man får väl ändå lägga band på sig lite? Jag hade ju inte börjat kontakten med att tjura för att en kille inte hörde av sig så ofta som jag skulle vilja eller för att han inte svarade snabbt nog. Suck säger jag..

Men jakten fortsätter, kanske finns det någon till mig där, vem vet? ;)

Joel Kinnaman...

...får mig att dreggla! Tur jag har haklappen på..

En man helt i min smak!

Vänner är guld värda

Jag är en människa som inte skulle kunna leva speciellt länge utan mina underbara vänner. De betyder väldigt mycket för mig & jag har ganska många. Alla fyller olika "funktioner" och det är ganska kul att se hur man beter sig med de olika sorters vännerna. Några har jag bara en ytlig vänskap med där jag aldrig går på djupet. Men de flesta tycker jag är nära vänner som jag kan säga vad som helst till & jag kan vara precis hur jag vill i deras sällskap & det känns skönt!

Igår missade jag en nära väns födelsedagsfest för att jag var sjuk. Det var riktigt tråkigt men hon hade haft kul & det var det viktigaste. Vi har inte känt varandra så speciellt länge men jag tycker väldigt mycket om henne. Jag är verkligen mig själv, både på gott & ont. Förr jämförde jag nya kompisar med mina gamla & tyckte ibland att det var jobbigt när man inte känt varandra sen barndomen. Nu tänker jag inte längre så.

Trots att jag kände mig risig idag så ringde jag en annan kompis som jag bara träffat några gånger innan & frågade om hon hade lust att följa med in till stan. Det ville hon! Vi fikade & tjötade om allt möjligt..haha ja mest killar faktiskt. Med henne känns det helt avslappnat & vi har kul tillsammans. Hoppas att vi kan ses lite oftare.
Vänner kan man inte få för många av. De är guld värda! <3

Jag svarade

Ja jag svarade honom med ett långt mail & ställde honom mot väggen. Ska bli intressant att se om han svarar & vad han i så fall då skriver..
Känner att jag börjar bli riktigt sne på honom!!

Men för h-e!!

Låt mig vara!
C mailade mig på FB. Han skrev att han tänkte på mig & undrade hur jag mådde.
Men skit i det du!!! Det har du fan inte med att göra! Ta du hand om din älskade sambo eller blås någon ny blåögd naiv idiot!

Känner att jag påverkas

Av hela den här historien. Jag öppnade mig för honom, om hur jag kände & tänkte för att han bad mig om det. Han var så glad i mitt sällskap, sa att hans 2009 hade varit ett riktigt skitår men att 2010 skulle bli hans år för att han nu träffat mig. Alltså vårat år.

Jag kan inte säga att jag svalde allt han sa om oss med hull & hår, för någonstans där inne visste jag ju att det inte skulle bli så. Men jag var i alla fall glad för att han tänkte framåt med mig & jag önskade verkligen att allt han planerade skulle bli av. För DET tror jag, han sa inte bara det för att, utan för att han faktiskt ville att det skulle bli så.

Men så blev det inte!!

Nu är nog vår relation avslutad..han har ringt några gånger & då alltid varit jättegullig.
När han ringde på julaftons kväll så klargjorde han att han & sambon firat på olika ställen vilket jag undrar varför han gjorde. Var det för att "bevisa" för mig att de inte gör något ihop eller för att han tyckte det var tråkigt?

Samma sak som när vi tidigare pratat och han berättat att de skulle göra det ena & det andra, tex klä granen innan jul. Varför måste han berätta vad DE gör för mig? Ligger det i mitt intresse? Berättar han det för att påminna mig om att han har en tjej & att jag inte ska förvänta mig för mycket eller varför? Jag fattar inget..hade jag varit han så hade jag pratat så lite som möjligt om min sambo med honom. Men iof så var det ju så allt började, att jag var någon slags familjerådgivare där han öppnade upp sig om deras relation & hennes svek.

Han ringde mig också dagen innan nyårsafton för att önska mig ett gott nytt år. Han sa också att han hade dåligt samvete över det som hänt & att han inte ville att jag skulle vara ledsen. Jag frågade vad han skulle göra på nyårsafton, han skulle bara vara hemma med sambon. Jag önskade honom ett gott nytt år & då fnös han bara till svar.
Sen sa han:
- Äntligen är detta skitåret snart över.
Jag: Ja men det är väl bra, nu kan det ju bara bli bättre.
Han: Nej för nu väntar ett nytt skitår.
Jag: Nej du sa ju att 2010 skulle bli ditt år.
Han: Ja men det var ju när jag var med dig, då mådde jag så himla bra & var glad igen.
Jag: Ja men jag är säker på att det ordnar sig för dig på ett eller annat sätt. Det kommer bli bra.
Han: Hmmm...
Jag avslutade samtalet med att få det att låta som om vi inte skulle höras av mer, men då säger han att han skulle ringa imorgon igen. Ja fast varför frågade jag. För att jag vill svarade han.

Alltså jag blev bara förvirrad av alltihop. Vad ville han egentligen? Ja det visste han ju inte själv som han sa. Men var det inte lite taskigt att uppmuntra mig att fortfarande tro att det kanske kunde bli något när det inte var så det såg ut?

Han ringde på nyårsafton & önskade gott nytt år. Jag önskade honom detsamma & att han skulle ha en mysig kväll. Då fnös han bara. Han skulle ju vara hemma med tjejen. Men varför fnysa & låta som om han inte ville vara hemma med henne? Det var ju ett val han hade tagit. Hade han inte velat det så hade han väl tillbringat kvällen med vänner istället? Ja jag fattar inget. Han hade ju varit ärlig innan, tror jag, så varför kunde han inte bara säga som det var, att de skulle fira ihop för att både ville det?

Julia har blivit blåst så enkelt är det!!!

Men gudarna ska veta att jag inte har gråtit en enda tår för honom...ända tills igår. Eller om det var tårar för honom eller för själva blåsningen är svårt att avgöra. Fast å andra sidan så är väl det samma sak.

Det kanske låter elakt men jag vet att de fortfarande inte har det speciellt bra om man ska tro honom & det glädjer mig!!

Behöver inte säga så mycket..

..vad denna låt påminner om. Det är nog ganska uppenbart..

"Vår" låt

Ja denna låten kallar vi "vår låt"...

Han hörde av sig

Ja efter några timmar gjorde han det. Han sms:ade,tackade för skjutsen hem & skrev att han tyckte jag var så mysig att vara med.
Sen vet jag inte vad som hände riktigt..han sms:ade, ringde & mailade inte lika frekvent som han gjort innan. Hade han dåligt samvete för att vi faktiskt "gått hela vägen", hade han tappat sina känslor för mig eller vad va det som höll på att att ske nu?
Jag sa rätt ut till honom vad jag kände & hur jag tänkte & han svarade: "Jag vet vännen, det är inte lätt, jag vet inte heller vilket ben jag ska stå på. Jag är livrädd för att göra dig ledsen eller gå på en mina själv."

Men alltså.livrädd för att göra mig ledsen? Ja men då vet han ju inte vad han känner för mig & om det kommer bli nåt mer. Att gå på en mina själv? Nej hade han satsat på mig så hade han blivit lycklig, jag hade aldrig gjort honom illa & dessutom visste han ju vad jag kände & vad jag hade att erbjuda.
Snacka om att inte veta nåt om något...varken han eller jag.

Han fortsatte i alla fall att säga att han saknade mig & längtade efter mig. Att han ville åka utomlands med mig osv osv. Jag låg ganska lågt & fundera om jag skulle avbryta vår kontakt eller inte...
Jag höll ut ett tag till. Men bara i några dagar..

Han skickade ett gulligt morgon-sms, fast jag kände att han blivit lite mer reserverad. Så jag svarade "Vill egentligen inte säga detta. Men jag undrar om det bästa är att vi slutar höras av. Jag är förälskad i dig, men jag är också ganska säker på att jag kommer bli förloraren i detta. Jag blir nog mer påverkad av sitsen än jag låtsas om. Vet inte vad jag har för roll alls. Sen vet jag ju att du är ledsen för att det är som det är och det har du all rätt att vara såklart, men det blir samtidigt konstigt för mig. Jag hoppas verkligen att det blir som du önskar, det är du värd hjärtat. Ha det så bra."

När jag skickat sms:et kändes faktiskt ganska bra. Bra för att jag tagit mitt förnuft tillfånga då jag hade allt emot mig med denna kille.
Han svarade direkt: "Jag var rädd för detta...Känns inte alls roligt! Jag respekterar vad du än vill och känner. Du förtjänar det bästa!! Jag vill absolut inte förlora dig, men jag vet inget heller. Jag kan inte lova något som jag vet att du förstår och vet! Jag är givetvis förälskad i dig med! Men så är ju situationen som den är. Helt värdelös!! Det är skit är det! Puss"

Jag svarade på hans meddelande & undrade vad det var han inte kunde lova. Va det att han skulle lämna henne eller att det kanske inte skulle bli något mellan oss?
Han svarade att han lever en dag i taget & nu helt plötsligt visste han inte om han var förälskad eller om han bara kände så för att han var ledsen över det som hade hänt honom.
Jag tackade för hans ärlighet & skrev att jag minsann inte tänkte vara någon han kunde trösta sig med...
Senare på kvällen ringde han, jag svarade inte..han sms:ade att han var så himla ledsen. Jag svarade att jag med var ledsen..
Nästa kväll kom ett sms igen.. "Vet att du inte vill vara nåt bollplank. Men jag saknar dig så & tänker på dig hela tiden"..
Jag svarade att jag mycket väl kunde tänka mig att vara hans bollplank men inte om mina känslor inte var besvarade..

Efter några dagar ringde han, vi pratade om det som hänt, men jag fattade fortfarande inget av det han sa. Allt är så dubbelt, man kan tolka det till min fördel eller till min nackdel, precis ALLT han säger.

Han fortsatte att sms:a då & då och jag svarade men inte lika snabbt som innan.

Usch jag kände verkligen att jag blev tagen av honom på alla sätt & vis! Men är inte det lite typiskt då? När man väl får starka känslor för någon ja då ska det oftast vara nåt som krånglar!! Jag kan erkänna fast det tar emot att jag var väldigt KÄR i honom!!

Än finns det mer att berätta, men jag tar inte det nu..

Ovisshet

Eller ja det var väl bra på morgonen med. Han var gosig, höll om mig & kysstes precis som kvällen innan. Men jag upplevde att han var stressad. Hans sambo ringde men han valde att inte svara. "Bättre att inte svara än att behöva ljuga", sa han.

Jaha tänkte jag, men om hon vet om mig så behövde han väl heller inte ljuga? Alltså visste hon inte om hela historien...trodde jag kanske inte heller.
Vad fan höll jag på med? Jag hade lovat mig själv att ALDRIG jaga nån annans man, dels för att männen sällan lämnar sin sambo, fru eller tjej, men också för att jag vet hur det är att bli bedragen. Inget skoj alls. Det jag kan försvara mig med nu är att han faktiskt pratade som om han skulle lämna henne & att han sa att det hade vart bättre att vi hade träffats om ett halvår då han förmodligen hade sålt huset & flyttat. Men naiv & blåögd var jag väl....förblindad av kärleken!

I alla fall så hade han bråttom härifrån. Jag körde hem honom dit han bodde & sa att jag samtidigt kunde handla lite julklappar i det stora köpcentrat en bit från honom.

När vi väl kom fram så gick han med mig & handlade han med. Jag frågade om det kändes jobbigt att vara på "hemmaplan" med mig då folk kunde se. Men det tyckte han inte. Vi sprang på några av hans vänner & han presenterade mig för alla. MEN inget hålla handen eller inga pussar...
Jag fattade ju redan då. men ville väl inte inse..

Efter nån timme åkte jag hem & det kändes för jävligt...ovissheten igen. Skulle jag höra nåt eller skulle det rinna ut i sanden?

Det som inte fick hända hände..

Jag mötte upp min kompis & vi hade jättetrevlig. Hela tiden hade jag stenkoll på mobilen i fall han skulle höra av sig. Efter nån timma fick jag ett sms där han skrev att han saknade mig & ville pussas. Jag svarade inte direkt som jag alltid annars gör. Efter en stund ringde han upp, sa att de nu kommit in till stan & frågade om jag ville komma dit de var. Det ville jag direkt, men jag sa att jag skulle höra av mig när jag var på gång. Jag försökte för min egen skull att lägga band på mina känslor..

Visst jag valde att träffa en upptagen kille, men jag kände ändå att jag minsann inte skulle komma så fort han viftade med fingret eftersom han inte kunde komma alltid då jag ville. Så jag gick med några kompisar till ett annat ställe innan. Han skickade ett sms igen efter några timmar & undrade vart jag tagit vägen. Nu längtade jag efter honom så mycket så jag gick dit han var.

Han blev glad att se mig, pussade & kramade mig flera gånger.
Fortfarande kunde jag inte vara helt säker på hans känslor för mig. Han nämnde något om sin sambo & som vanligt stöttade jag honom i det han sa men fortfarande utan att prata illa om henne. Hade han egentligen rätt att prata skit om henne? Jag menar, visst hon hade varit otrogen mot honom många gånger, man var han bättre själv då? Jag kanske inte var den första han strulat med under tiden de haft det jobbigt..& han var ju kapabel till att själv vara ett lika stort svin som han tyckte att hans tjej var.

Väl inne på krogen försökte jag få med honom upp på dansgolvet men aldrig under några som helst omständigheter att han skulle dansa. Okej, jag dansade med hans kompisar som han tidigare presenterat mig för.
Plötsligt kom det fram 3 killar & började prata med mig, nära eftersom musiken var hög. Den ena försökte krama mig. Vips så stod C intill mig på dansgolvet, tog tag runt min midja, pussade mig & dansade med mig. Någon som blev lite svartsjuk kanske?
Kändes skönt för mig kan jag säga...nog hade han några känslor i alla fall. :)

Han släppte mig inte ur sikte resten av den kvällen. Han höll om mig, tog på mig hela tiden & pussarna var han givmild med.

Kvällen började lida mot sitt slut & vi tog en taxi hem till mig.
Väl hemma gosade vi lite i soffan för att sen dra oss mot sovrummet. Jäklar vilken kille! Sån kropp han har..blir alldeles till mig bara jag tänker på honom.

Det som inte förra gången hände när han sov över hände däremot denna natt..mmm det var längesen jag älskade med någon och det var just det jag gjorde med honom. Jag kände mig så lycklig & allt var helt underbart...ända fram tills på morgonen...

Jag ÄR den andra kvinnan

Jag sa till honom att det var han som fick höra av sig, som sagt ville jag inte ställa till det. Men varför ska man som den "andra kvinnan" visa sån hänsyn? Helt sjukt egentligen..

Jag hörde av mig på sms men ringde inte en enda gång. Jag kände att jag var en bricka i hans spel då han pratade med mig när hon var hemma. Jag sa som det var & då blev han nästan arg. Jag var fan inget bricka i hans "liv" som han hellre uttryckte det. Han klargjorde för mig vad han kände för mig, att det aldrig skulle bli bra mellan han & sambon igen men att det var krångligt med allt eftersom de just flyttat in i ett nytt hus.
Men det behöver inte vara svårt för det. Vet man vad man vill så...

Jag tänkte att nu får han faktiskt bestämma sig innan vi ses igen. Men jag ville inte säga det till honom, ville inte få honom att känna sig pressad för vem var jag att kunna ställa krav efter så kort tid? Nej jag fick ligga lågt ett tag till. Jag intalade mig själv om att jag inte brydde mig att han hade en sambo. Jag visste ju av många anledningar att de inte sov tillsammans, de gjorde inget ihop, han var med sina vänner & sin familj & hon jobbade borta mycket.
Men någonstans kände jag en frustration i alla fall. Svartsjuka? Nej det fanns inte så mycket att vara svartsjuk på. Det var nog mer vetskapen om att han var upptagen & att hans önskan nog var att de skulle lappa ihop det igen.

Han pratade med mig om jul & att han ville fira nyår med mig. Han ville jag skulle komma hem till honom. Han hade även pratat med sin mamma om mig. Han hade nog inte sagt precis vem jag var men ändå så pratade de om mig.

En fredag satt jag hemma, ville inte riktigt planera något med någon annan eftersom jag visste att han skulle höra av sig. En kompis hörde av sig & undrade om jag ville komma in till stan, hon hade vart på AW. Jag sa som det var att jag väntade på att C skulle höra av sig.
Men nej vad fan, tänkte jag. Sitta här & vänta det gör jag bara inte. Så jag gav mig av in till stan. På vägen in ringer han & pratar lite. Ev skulle han ut med sina kompisar & han skulle höra av sig lite senare.

Jag blev så glad, skulle jag nog få se honom ikväll fast jag trodde jag sett honom för sista gången..

Han kom

Han kom hit i sina arbetskläder..mmm sexigt!

Hans pappa hade skjutsat hit honom så han hade berätta för honom om mig. När han var här ringde hans bror & han sa även till honom att han var här.

Det kändes bra att han berättat om mig för dem. Kanske var jag bara inte en tröst i hans bedrövelse trots allt.

Vi tittade på tv & gick sen en sväng till kvarteskrogen där vi drack Irisch coffee. Vi fortsatte med vår ärlighet. Men någonstans ringde en varningsklocka då han berättade vidare om hans & sambons problem. Sitsen blev svår för mig & det sa jag till honom. Vad skulle jag säga om det han berättade. Jag valde i alla fall att stötta honom & sa att han nog måste bestämma sig för hur han ville ha det med henne & att jag önskade att det skulle bli som han ville med allt. Utan att egentligen riktigt veta vad han ville.

Såklart ville jag ju att de skulle flytta isär så att jag kunde få ha honom för mig själv. Men det ville jag inte säga till honom. Ville visa att jag faktiskt förstod & att jag inte bara tänkte på mina behov.

Men snacka om att jag blev förvirrad, vad fan hade jag för roll i det hela? Var jag bara någon han tröstade sig med? Men samtidigt hade jag svårt för att tro det. Många visste om mig, tom hans sambo. Han hade ringt mig en kväll när hon var hemma & hon hade frågat vem han pratade med & han hade sagt som det var. De hade börjat bråka men han tyckte att det var lika bra att lägga korten på bordet & inte smyga vilket hon gjort & det var pga av det som de nu satt i denna sitsen.

Även det kändes bra för mig, han ville inte mörka för henne att jag fanns. Sen vet jag ju inte VAD han sagt om mig.

När krogen stängde gick vi hem hand i hand & jag var helt salig, så himla förälskad.
Han sa att jag gjorde honom glad, att det var skönt att tänka på mig & längta efter mig, att det var längesen han mått såhär bra men att det bästa hade varit om våra vägar korsats om ett halvår då han hade ordnat upp allt.
Jag kunde inte annat än att hålla med. Jag hade nu blivit "den andra kvinnan".

För mig kändes det inte bra, jag visade honom hänsyn genom att lyssna på honom när han ville älta, jag ringde honom inte eftersom jag aldrig visste vart han var just då, ville inte ställa till det för honom. Men va fan, skulle jag behöva det? Nej, det var han som trasslat in sig inte jag...eller jo jag med, men jag hade ju ingen sambo.

Han sov över & inget "allvarligt" hände & det var bra. Jag tänkte att vi hinner det med om vi nu skulle fortsätta ses. Natten var i vilket fall som helst väldigt mysig & jag ville inte somna för då går natten så fort & han skulle tidigt upp till jobbet. Så skönt att få ligga sked tillsammans med någon igen.

På morgonen gick han & jag kände hur ledsen jag blev. Inte kanske just för att han gick utan för att behöva gå i ovisshet, skulle det bli någon fortsättning eller var det färdigt nu?

Efter nån timme ringde han för att se om jag hade kommit upp & han sa att han redan saknade mig. :) Då kände jag mig genast lugnare igen..

Vi pratade i telefon flera gånger under dagen & det kändes konstigt. Han var så dubbel i allt han sa. Han ältade sitt förhållande samtidgt som han sa att nästa år skulle bli det bästa i hans liv för att han nu mött mig. Men han kunde inte lova mig något & han var livrädd för att såra mig. Jaha, alltså för att han fortfarande inte visste hur det skulle bli mellan dem. Visst jag uppskattar ärlighet, men ALLT ska man nog inte säga.

Jag sa inte ett enda ljud om framtiden, men det gjorde han. Vi skulle gå på bio, laga nån mat han hittat ett recept på, vi skulle gå på hockey tillsamman, på Liseberg & fram i vår skulle vi gå på konserter som han redan nu börjat kolla upp.

På sätt & vis gjorde det mig glad MEN jag visste nästan till 100 att så skulle det inte bli & då tycker jag det är bättre att hålla tyst. För att uppmunta någon innan man själv vet ett skvatt om sitt liv, det är inte snällt!

Förvirrat

Jag åkte i alla fall hem med hans nummer sparat i mobilen.

Han ville åkt med mig & jag ville gärna ha med honom, men vi sansade oss. Vilket nog var bra.

Jag hann inte mer än komma hem förrän han sms:ade & skrev världens finaste sms. <3

Dagen efter ringde han & han pratade som om han redan var förälskad. Han ville att vi skulle träffas, men hela tiden kände jag att det nog inte var så bra. Han hade ju sambo, var uppenbart ledsen över att hon hade bedraligt honom & ältade det lite emellanåt.

Men eftersom jag kände en sån stark attraktion så bestämde vi oss för att träffas ute en kväll.

Vilken kväll!! Den mysigaste jag haft på väldigt väldigt länge. Jag var till en början väldigt nervös men det släppte ganska fort. Han var så himla go, kelig & kramade mig, höll mig i handen & pussade mig flera gånger.

Usch, detta kunde bli farligt kände jag...jag var näst intill redan förälskad..

Efter sju timmar var vi tvungna att åka hem, var & en till sitt. Ingen av oss ville & det bubblade i oss av...ja vad det nu var.

Vi pratade i telefon tills vi båda kommit hem. Han var ju bara så underbar!! Åh!

Kontakten ökade hela tiden mellan oss & vi var ärliga mot varandra redan från början med alla känslor vi hade. Vi pratade mycket om situationen hann befann sig i, min roll i det hela & att det både var skrämmande & härligt att kärleken mellan oss bara hade smällt till så, som en blixt från klar himmel.

Visst jag var väldigt förälskad men jag tvingade mig att lägga locket på. Jag ville inte helt blotta mitt inre för honom då jag nånstans kände att detta ganska snart nog skulle få ett abrupt avslut. Detta visste han men han ville att jag skulle säga precis vad jag tyckte & kände.

Allt var så förvirrat. Skulle han lämna henne, skulle det bli något mellan oss, var jag bara en blåögd naiv idiot eller vad fan vad det som höll på att hända?

Vi träffades igen, denna gången hemma hos mig. Han skulle sova över & det var jag lite nervös över. Ville inte att nåt allvarligt skulle hända då jag vet med mig att jag alltid får starkare känslor efter...

Vilken soppa

Ja det kan man lugnt säga.
Träffade för en tid sen en man (pojk) ja han var ganska mycket yngre än mig.
Jag sprang rakt in i denna killen på krogen. Vi krockade när jag var på väg ifrån dansgolvet.
Wow!! Vilken kille! Så grymt snygg! Vilken kropp!
Jag bad om ursäkt & gick förbi honom, men han fortsatte prata.
Jag visade som vanligt inte att jag var intresserad, brukar inte ge killen det de första jag gör..
Allt började så konstigt..ja jag fattar ingenting nu.
Han körde standardfrågan som så många andra killar: "Varför e en sån snygg tjej som du singel?"
Jag svarade att jag väl inte hittat rätt ännu, helt enkelt.
Han berättade att han inte visste om han var singel eller inte...hans sambo hade varit otrogen vid flera tillfällen den senaste tiden. Han visste inte om han skulle lämna henne eller satsa på att gå vidare & förlåta henne.
Jag kände mig som familjerådgivaren nr 1 den kvällen. Men det gjorde mig inget..gav mig bara en tanke om att denna killen var upptagen, ingen idé att bli intresserad & att vi efter denna kväll aldrig mer skulle ses....trodde jag ja...
Efter nån timme kysste han mig och jag var inte sen att hänga på för snygg var han & det var längesen jag hade mött en mans läppar. Oj vilken kysskemi vi hade!!
Han ville ha mitt nr och det fick han..men jag sa att jag aldrig skulle ringa först. Fånigt kanske men sån är jag.
Nej men hur kunde jag vara så dum! Den enda förloraren i denna soppa kunde ju bara bli jag..
Forts följer..