Förälskad?

Det är lite konstigt. Känner mig förälskad fast jag inte har nån att vara det i just nu. Eller det har jag nog. Men är jag verkligen förälskad i honom då? Ja ena stunden tror jag det. Blir alldeles knäsvag av att bara se honom, när han tar i mig väcks lusten till liv & jag känner mig helt pirrig. Jag längtar efter honom i perioder & vill vara med honom dygnet runt.
Men i nästa stund så nej, jag är inte förälskad i honom. Jag vill inte ha honom det e bara nåt jag fått för mig & så bleknar längtan & känslorna.

Jag vet ju att det är lätt att förväxla "attraktion" med den riktiga förälskelsen när längtan efter kärlek är stark. Kanske är det så för mig. För attraherad av honom det är jag så mycket att det iaf inte går att ta miste på. Det har funnits två killar den senaste tiden som jag känt mig förälskad i & båda var jag grymt attraherad av. Helt klart har det med det att göra.

Men längtan efter kärlek? Ja det kanske är så att jag längtar efter det då även om jag inte längtar efter att ha ett förhållande. Men det är väl två vitt skilda saker förstår jag.
Jag vill åt känslan av lycka & energi som förälskelsen ger. Vill komma åt det där ruset..
Jag känner av det där ruset lite just nu fast det är med inslag av olycka & då blir det ingen positiv känsla. Jag önskar faktiskt att saker & ting hade sett annorlunda ut. Men nu är det som det är & det är inget jag kan göra något åt.

Detta var dagens analys & det jag utan tvekan kan säga är att jag helt enkelt bara är mänsklig. Har som de flesta behov av närhet, uppskattning & passion ibland & just nu vill jag ha de behoven tillfredsställda för att jag ska må så bra det bara går! Sen om jag är förälskad eller inte är egentligen skit samma då han ändå aldrig kommer bli min. Fast jag ville ju inte ha ett förhållande heller. ;) Fast jo kanske lite då...med honom..