Jag undrar varför jag alltid är på väg efter det perfekta. Jag tror ju mig kunna säga att jag har bra självkänsla och att jag är nöjd med hur saker och ting är. Men ständigt är jag på väg mot högre mål. Jag blir trött på mig själv, skulle vilja kunna stanna upp och njuta här och nu.
Sen ska man väl såklart ha mål i livet för att komma någon vart. Men då måste man ha kul under tiden även om det ibland innefattar blod, svett och tårar.
Jag tror att jag har ganska kul under tiden men jag har inte så kul om jag ser till mitt konstiga förhållande till min kropp. Jag har aldrig varit nöjd och jag vet i tusan om jag någon gång kommer bli det. Men slitet jag just nu håller på med för att nå målet är roligt. Då syftar jag på träningen. Men när man kommer till maten är det inte riktigt lika kul. Jag har märkt att jag inte går upp i vikt lika lätt nu som innan jag började träna och det är bra, MEN då borde jag kunna unna mig gottigheter ibland utan att få dåligt samvete. Jag mår som allra bäst när jag känner hunger och det verkar ju inte sunt alls. Så fort jag stoppar något i munnen så känns det som om allt bara sugs upp av kroppen, fettcellerna sväller på en hundradels sekund vilket jag vet inte stämmer.
Frågan är ju bara om jag kommer vara nöjd då jag nått mitt mål..förmodligen inte..
Jaja jag älskar att vistas på gymmet så det kommer jag fortsätta med. :)
Jag funderar starkt på att ta hjälp av en personlig tränare iaf 10 gånger för att öka motivationen ytterligare och få ett skräddarsytt tränings/kostprogram. Har ett grymt bra program nu men det kan nog vara en bra idé ändå.
Haha alltid nya projekt på G! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar