Hade ett samtal på över 1,5 timme igår med mina barns pappa. Vi står varandra väldigt nära & vi kan prata om ALLT. Vi ryker ibland ihop så det visslar om det men vi blir snabbt vänner igen. Han är väl uppdaterad ang mitt trassel med män & han kommer med så goda råd han kan.
Han övertog en mobil av mig & i den fanns kort på "C" som han sett. Han sa igår: "Jag fattar verkligen varför du är fast på honom, han är faktiskt jävligt snygg."
D tror att jag känner så mycket för "C" för att jag inte kan få honom. Hade han däremot varit efter mig så hade jag tröttnat. Men nej sa jag, det är inte sant. Det är sällan jag faller direkt för någon. Har nog knappt aldrig hänt innan. Men med "C"..han verkligen sparkade undan benen på mig, jag föll & det var hårt.
D fortsatte med att säga att han tyckte det var så gulligt att jag var förälskad i "C". Fast det vet jag inte...olycklig kärlek är inte så gulligt.
"Jag hoppas verkligen du kommer träffa någon snart"
Ja det kanske jag med hoppas men samtidigt så mår jag så otroligt bra nu. Jag klarar mig själv, jag litar på min egen förmåga & jag vet att jag klarar det mesta. Men det allra viktigaste just nu är att INGEN kan sätta min tillvaro i gungning. Det är helt upp till mig om det ska vara bra eller inte. Det finns ingen som kan göra mig ledsen, ingen som skapar ångest inom mig, ingen jag behöver känna oro för & ingen som kan få mig knäckt, söndertrasad & krossad.
Visst tvåsamhet ska innehålla andra saker än de jag är rädd för men jag är fortfarande ärrad efter mitt senaste förhållande & som jag känner just nu så är jag livrädd för att träffa någon igen, involvera mig känslomässigt & gå in i ett förhållande. Jag blir liten & skör & på nåt vis så blir jag beroende av personen fast jag kämpar så mycket det går för att fortsätta vara självständig.
Jag tror det bästa är att leva singelliv ett tag till. För mig själv vet jag alltid vart jag har & jag kan varken ljuga, bedra eller såra mig själv såpass att jag inte orkar resa mig igen. Men att ta sig ur ett trassligt förhållande, nej fy det vill jag aldrig mer vara med om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar