Det har ända sedan högstadietiden funnits en kille, "T", i mina tankar från och till.
Han hade kompisar i den hålan jag växte upp i. Ibland var han där och gästspelade lite. Han var från Göteborg och alla tjejer var betuttade i "cooling från storstan".
En dag i skolan kom det fram en tjej till mig som kände honom och berättade att han hade sett mig och frågat ut henne om saker om mig. Jag kommer än idag ihåg att hon sa: "Han blev helt pionröd i ansiktet när jag frågade honom om han var intresserad av dig".
Såklart blev jag smickrad att han "valt" just mig av alla tjejer som svärmade runt honom.
Nästa gång han kom till vår håla så började han prata med mig och även jag föll som en fura. Vi kysstes några gånger och hade kontakt på telefon ett tag. Ingen visste om "oss" så det var lite spännande. Sen rann det ut i sanden.
När jag flyttade ner till Göteborg såg jag att det var en kille med samma för- och efternamn som honom som bodde på våningen över mig. Jag kommer ihåg att jag hoppades att det skulle vara han men det var det inte.
Jag sprang på honom i en affären en gång utan att låtsas om som om jag kände igen honom. Efter det såg jag honom aldrig mer..
Jag har flera gånger kollat efter honom både på FB och eniro men aldrig fått någon träff.
Idag såg jag honom på FB, på en kompis sida. Men nej!! Vilken besvikelse!! Han var sig inte lik (vilket iofs inte är så konstigt med tanke på alla år som har gått)!
Allt handlar ju inte om utseendet men det var det enda jag kunde gå på idag..
Tyckte nästan det var synd att jag såg honom..var lite skönt att få bevara honom i minnet som han var då. Förälskelsen som det aldrig blev något av.
Men jag kunde iaf inte låta bli..jag mailade till honom och jag hoppas att han svarar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar