Stötte på grannen

Idag sprang jag på grannen som i vintras bjöd mig på middag & plötsligt bara böjde sig fram & kysste mig.

Jag frågade om han hade flyttat eftersom jag inte sett honom på länge.
- Jag har ju ringt på dig flera gånger, sa jag & skojade mitt pucko.

- Jaså har du? sa han & sken upp som en sol.

Sa att jag bara skojade men att jag inte sett till honom.

Han är nog bra snygg egentligen, men han e lite för "mjuk" för min smak. Så himla synd att jag inte kan känna något. Jag vet att jag hade kunnat "lära mig" att tycka om honom & säkert också blivit förälskad efter ett tag. Men jag vill inte ha det så nästa gång. Jag vill bli fångad av en storm & bara kippa efter andan när jag tittar på honom med STORT H.

Senare kom han hit & ringde på, vet inte vad han ville egentligen, men han kom in & vi babblade på om ditten & datten. Efter 15 min gick han, tittade mig djupt i ögonen, log & önskade att jag skulle ha det så bra.
Jag kände att jag blev lite rosig om kinderna & tittade ner i golvet som en blyg liten skolflicka samtidigt som jag önskade honom en bra kväll.

Finns det nåt där eller blir jag bara så fånig för att jag vet vart han står?
Eller det vet jag väl inte längre, men det var inte så längesen som han mailade mig & talade om vad han kände & vad han ville.

Lite jobbigt är det iaf att inte kunna glida runt här utan att vara rädd för att stöta på honom. För han är en nära granne som bara bor ett par meter ifrån mig...