Pedagogisk både hemma och på jobbet

Ofta när jag gråtit så blir dag två också en sån dag men inte denna. Hade det tufft på jobbet men kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb och det är jag nöjd med.

När jag växte upp så hade jag en del kompisar vars föräldrar var psykologer, pedagoger av nåt slag eller kuratorer. En del av dessa kompisar var vår lilla stads "värstingar" och jag undrade ibland hur det kunde komma sig när dom hade "såna" föräldrar.

Nu talar jag bara utifrån mig själv och jag säger inte att alla föräldrar som har pegagogiska yrken har bråkiga barn eller känner såhär men jag kan ändå förstå hur det KAN bli.

Man är på jobbet mellan 8-29 timmar per arbetspass. Då ska man under väldigt många av dom timmarna vara pedagogisk och man ska vara en förebild för barnen. Man ska även fungera som en modell för föräldrarna för att dom ska lära sig hur man interagerar och kommunicerar med sina barn på bästa sätt. Däremellan ska man lösa konflikter som ofta uppstår, man ska trösta och man ska göra alla varddagssysslor som ingår när man har ett boende och en familj att sköta.

När dagen börjar lida mot sitt slut så är man ofta som en smaschad melon i huvudet och ja, då är det bara att åka hem, hämta sina egna barn och försöka fortsätta vara pedagogisk. Ibland finns inte orken till det och eftermiddagen och kvällen blir inte som man hade önskat.

Det bästa är nog för min del att ha ett arbete som inte kräver samma sak av mig som hemma.

Men därmed inte sagt att jag inte trivs som behandlingsassistent/behandlingsutredare för det gör jag massor. Jag blir glad över att se hur både barnen och föräldrarna gör framsteg och hur små små saker kan få ett barn att kikna av skratt eller hur lyckan i deras ögon ibland glimmar till trots att dom ofta lider av trauman av olika slag. Det är just dom tillfällena som gör att jag står ut mitt i allt det jobbiga och bedrövliga. För fy fan rent ut sagt vilka helveten en del människor har gått igenom.

Jag har lärt mig massor bara på dessa 5 månaderna som jag har jobbat där och jag kan absolut tänka mig att arbeta med detta senare, men när mina egna barn har blivit äldre..