Saknar honom så jag snart går sönder

Fy idag saknar jag min pappa så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Finns inget slut på tårarna..

Jag vill att han ska komma tillbaka!! Det är så orättvist.
Jag vill prata med honom, höra hans röst, få krypa in i hans famn igen och tala om hur mycket jag älskar honom.

Åh det gör så ont i mig. Jag kan ännu inte fatta att han är borta för alltid. Jag känner mig tom och sorgen efter honom kommer finnas så länge jag lever.

Jag minns sista gången jag sa till honom att jag älskade honom. Det var i telefon, bara några dagar innan han dog. Han bröt ihop och kunde bara förmå sig till att svara "detsamma" och sen la han på.

Jag lämnade honom på sjukhuset och jag hann inte tillbaka innan han dog. Detta plågar mig varje dag och kommer göra livet ut.

Förlåt pappa, förlåt..