Hade tänkt att gå till gymmet när jag kom hem, packade väskan och satte mig i soffan för att kika runt lite på nätet först.
Satte på musik och då hörde jag en låt som får mig att minnas min pappa. Sorgen sköljde över mig och jag fullständigt bröt ihop.
Jag grät som ett litet barn och riktigt hulkade. Jag kände att ångesten kom och jag lät den slå rot. Annars brukar jag bli väldigt rädd för den känslan. Men idag släppte jag ut allt som jag i flera månader burit inom mig och det kändes faktiskt skönt. Jag har inte gråtit på länge, jag har stängt av på något sätt. Det kan jag få lite dåligt samvete för. Det känns på något sätt som om jag sviker pappa & inte vill minnas honom om jag inte inte tillåter mig att känna. Men varje gång jag känner efter så kommer också tårarna och med tårarna kommer rädslan av att inte kunna ta mig upp igen.
Jag vet att min pappa inte vill att jag ska vara ledsen så jag kämpar med att vara stark för hans skull men det är svårt ibland.
Jag ville så gärna åkt till hans grav idag men jag orkade inte ta mig dit. För mig känns det skönt att vara där, jag känner hans närvaro så tydligt.
När jag har haft det tufft har jag åkt dit och har då alltid känt mig lättare i sinnet när jag åkt därifrån just för att jag vet precis vad han skulle sagt om han hade levt och jag hade vänt mig till honom för råd och stöd.
Han var min klippa, jag avgudade honom och såg så mycket upp till honom. Han var så snäll, månade om mig och ställde alltid upp vad det än var. Han stod för trygghet, kärlek och närhet när jag växte upp och jag litade på honom till 110%. Han var den perfekta pappan, klok med sunda värderingar och ett lugn som spred sig i mig.
Bara några dagar innan han dog så pratade vi om mitt dåvarande förhållande. Jag tog till mig det han sa och lyssnade på hans råd. Han visste inte hur rätt han hade men jag hoppas att han ser att jag idag mår bra, för det visste han att jag inte gjorde då.
Usch det här kommer bli en tung natt med mycket mera tårar..
Om jag bara kunde få se honom EN sista gång..
*Kram*.. De finns i vårt inre i evighet... Så bara att du tänker på honom så finns han där.
SvaraRaderaGumman då!!!! HOppas inte det var mitt inlägg som påverkade dig såhär! Usch, har ingen aning vad du gått/går igenom med det här men en sak vet jag och det är att jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min pappa!!! :(
SvaraRaderaKramar om i flera timmar!!!!
ia: Så är det :) Kram till dig
SvaraRaderaÅse: Nej det var inte ditt inlägg. Jag hade inte sovit bra på ett par nätter, det var många känslomässigt jobbiga saker på jobbigt och när jag sen kom hem och hörde låten så kraschade jag fullständigt. Men idag känns det bättre. :)
Många kramar till dig! :)