Jag försöker att inte tänka på vakten men det är inte det lättaste. Han har ff inte svarat på mitt sms. Hatar att gå ovisshet. Eller det gör väl på sätt & vis inte men ett jävla svar, ska det vara så svårt???
Låtsas nog som om jag inte bryr mig. Vill verka oberörd. Men det känns i bröstet, det fladdrar till i magen när jag skänker honom en tanke & jag kan inte låta bli att känna mig orättvist behandlad. Men att kräva ärlighet från ett otroget svin det är som att försöka hitta en nål i en höstack, förmodligen en omöjlighet..
Vad e detta egentligen? Om man river på djupet...är det nån slags självuppfyllande profetia eller? För jag vet ju att det bara kan sluta på ett sätt om man dejtar en som är upptagen (ja kanske inte alltid). Det jag förväntar mig ska hända kommer att hända...fast nej det stämmer ändå inte. För det är ju oftast så att man tänker från början att det kommer gå åt skogen & det gör jag nog inte. Jag har nån jävla naiv syn på det hela...kanske kanske kommer jag vinna hans hjärta & segra till slut! Fast jag vet ju innerst inne att det inte blir så.
Men alltså jag e ju HELT förvirrad nu! Fattar inte nåt!
Tror det handlar om att man VET att man kommer bli sårad i slutskedet, men att man mår så pass bra när man väl ses, att man stänger av den oroliga tankarna som dyker upp.
SvaraRaderaNär det sen sker.... så slår man ifrån sig, vill verka stark trots att man SKRIKER inombords.
Du är värd en man som hör av sig..... Det räcker där egentligen.. Hade han varit en 10-dels man så hade han hört av sig.. på NÅT sätt.
Kram*
Klockrent! Precis så e det! Du är klok du! :)
SvaraRaderaJa jag e nog värd det! Tack för ditt stöd!
Kram