Svartsjuk eller bara orolig

I fredags natt fick kärleken ett sms från sitt ex. Hon skrev att hon visste att han hade ett förhållande och önskade lycka till.

Efter nån timme kom det ett till sms ifrån henne där hon skrev att hon fortfarande älskar honom, vill ha honom och att han är hennes livs kärlek.

Det kändes sådär kul för mig och ett sting av svartsjuka spratt till i mig. Eller snarare en oro. Han märkte det och vi pratade igenom allt ordentligt. Han är väldigt klar med henne, har inga som helst känslor och skulle för sitt liv aldrig riskera det vi har genom att låta henne vela. Han sa flera gånger att det är mig han älskar och vill ha. "Jag hoppas ju t.o.m att du blir min fru en vacker dag"

Han vill inte att hon ska kunna förstöra något mellan oss och han sa att han är väldigt rädd för att förlora mig.

Igår var jag ute och när jag kom hem ringde jag tiill honom. Under tiden vi pratade så ringde det på andra änden till honom. Det var exet. Jag sa till honom att svara men det ville han inte. Jag sa att nu svarar du så ringer du mig sen. Då kände jag ingen svartsjuka eller oro alls. Kanske för att jag var långt ifrån nykter.

Han ringde upp henne och ringde sedan mig men då hade jag redan somnat.

I morse pratade vi och han hade inte kunnat sova på hela natten. Han blev orolig för att jag inte hade svarat och fick tankar om att jag inte ville mer.

Han berättade i alla fall om samtalet dom hade haft. Hon hade tagit upp att han hade ett förhållande och hon hade frågat: Älskar du henne?
Ja det gör jag, hade han svarat.
Okej då ska jag lämna dig ifred och inte störa. Hon hade lyckönskat oss och sagt att hon skulle hämta sina saker nästa vecka.

MEN då säger han såhär till mig:
Hon har en hund som gillar mig väldigt mycket och den börjar bli gammal så hon undrar om jag kan ha den lite ibland. Vi fick jättegärna komma och hämta den hos henne och gå ut med den, du, jag & P (hans son). Hon accepterade dig så för henne gjorde det inget.

Att jag inte tappade hakan. Jag sa att det skulle jag aldrig få för mig att göra. Vet inte om det var taskigt men jag sa till honom att jag backar nu, att han får göra vad han vill men jag tänker inte vara med på att han planerar saker med henne (ja eller hennes hund). Hade dom varit ex ett längre tag så nja kanske men dom e fortfarande färska ex eller hur man ska säga.

Han sa att han såklart inte skulle göra det utan det var mer för att tala om för mig att det var lugnt och att jag inte behöver känna oro.

Jag är faktiskt lite orolig och jag känner inte igen mig själv, blir sällan svartsjuk. Men det är väl för att jag har så starka känslor för honom och jag vill inte bli av med honom. Om jag bara kunde släppa efter, ta till mig allt det fina han säger om mig och börja tro på att han faktiskt menar det.

Saknar honom så det värker i mig!

Vi har pratat om massa "känsliga" saker i veckan och det känns som om det gjorde att vi kom varandra närmare och vårt förhållande djupnade.

Jag ska fortsätta kämpa med mina hjärnspöken för vår skull, jag tänker inte fippla bort detta. Då är jag riktigt dum, ja till och med hjärndöd!

Men jag tro ändå att exet har något i kikaren..hon erkänner vad hon känner för honom. Hon försöker komma hans kompis tjej nära och nu vill hon att han ska ställa upp på hennes hund..nja det osar catfight här..