Jag fick det

Jag sökte ett jobb som behandlingsutredare/behandlingsassisten för några veckor sedan. Skickade in ansökan på onsdagen & på fredag veckan därpå ringde de & ville att jag skulle komma på intervju trots att det var en hel vecka kvar till ansökningstiden gick ut. Japp,måndagen den 1 mars åkte jag så väl dit, lagom nervös men ändå samlad. Jag möttes av enhetschefen, en lugn kvinna i 60-årsåldern. Hon sa att den andre chefen tyvärr inte kunde närvara, till min stora glädje. Hade de varit båda hade jag nog blivit väldigt mycket mer nervös.

Intervjun startade & jädrar vad hon grillade mig. Vilka svåra frågor!!
Hon frågade hur jag trodde att mina arbetskamrater skulle beskriva mig, vad jag hade för bra/dåliga sidor, om jag samarbetade bra, hur jag hanterade konflikter, hur jag skapade nya relationer, hur jag såg på systemiskt förhållningssätt, vad jag tyckte om miljöterapeutiskt arbetssätt, vad jag skulle kunna tillföra verksamheten, varför jag ville jobba med barn & föräldrar, vilka svårigheter jag kunde se med ett arbete som detta & mycket mer..
Jag trodde jag var rökt & jag fick efteråt försöka trösta mig med att jag nog ändå inte ville ha det där jobbet.

På fredagen samma vecka ringde den andre chefen, hon som inte var med på intervjun. Hon sa att de gärna ville lära känna mig mer & att jag hade fått jobbet om jag ff var intresserad. Jäklar vad glad jag blev. JAG fick det!! Första gången jag skickat in CV & personligt brev & första gången jag har varit på anställningsintervju..det var inte dåligt. :)

Idag har jag jobbat min andra dag där & det verkar så kul & intressant, men såklart också väldigt tungt...mycket trasiga barn & föräldrar med många traumatiska upplevelser.

Jag frågade den ena chefen idag hur många ansökningar de fått in. 120 STYCKEN!! Då blev jag ännu gladare att jag fått det! :)
Det stärker självförtroendet lite! :)