Har en pissig dag idag

Började redan igår kväll när jag kollade på Notting Hill, där spelades en låt som mitt ex några ggr spelade gitarr & sjöng till. Har inte känt nån saknad av honom på länge & det gjorde jag nog inte nu heller. Var bara att alla de bra minnena kom över mig en stund.

">


Idag vaknade jag & kikade in på FB en sväng. Gick in på en minnessida för en tjej som dog i en olycka på jobbet för 4 månader sen. Jag grät & plötsligt rycktes jag tillbaka till dagen då min pappa dog. Usch saknar honom så mycket, varje dag, varje vaken stund. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för honom som har hänt det sista året. Jag vill säga att jag klarade min svåra praktik riktigt bra, jag vill berätta att jag fått ett bra jobb & jag önskar att han kunde vara med på min examensdag i januari. Att han skulle säga till mig att han var stolt över mig för att jag klarat att studera på universitetet i 3,5 år samtidigt som jag arbetat & uppfostrat tre barn. Men det kommer jag aldrig få höra. :(

Jag blir ledsen för att mina barn aldrig riktigt hann lära känna sin morfar. De kan ibland fråga saker om honom som gör att jag inser att de faktiskt inte vet så mycket om honom & att de inte heller kommer minnas det de vet när de blivit lite äldre.

Sen rusar jag händelserna i förväg lite...men den dagen jag träffar en ny kille så kommer han inte heller ha haft förmånen att lära känna min pappa. Det gör ont att bara kunna berätta om honom...
Sen när jag tänker ytterligare ett steg..giftermål...nej jag vet inte om jag längre vill gifta mig. Jag är livrädd för att sorgen över att min pappa inte kan närvara den dagen kommer vara större än lyckan.

Det är så mycket mer jag önskar att jag fick uppleva tillsammans med honom..

Jag älskar dig pappa & saknar dig