Svårt att veta

Idag har jag känt en stark saknad. Jag kan inte riktigt säga om det är exet jag saknar eller bara "någon".

Men när jag rannsakar mig själv så tycker jag att det är skönt att kunna göra precis vad jag vill.
Jag behöver inte prata om jag inte vill utan att nån blir sur.
Jag kan sova utan att bli störd av någon som inte är trött & jag kan somna när jag vill utan att känna kravet från hans sida om sex.
Jag behöver inte vara alert tidigt på morgonen för att hinna med en snabbis innan jobbet.
Jag kan ge barnen all min uppmärksamhet utan att någon blir sur.
Jag kan prata i telefon en stund om jag vill det utan att behöva känna mördande blickar.
Jag kan jobba precis hur mycket jag vill utan att någon blir besviken på att vi inte kan vara tillsammans dygnets alla timmar.
Jag kan duscha själv länge utan att trängas & stå & huttra medan han står under vattnet.
Jag kan prata med barnens pappa utan att få någon att känna svartsjuka.
Jag kan surfa nätterna igenom utan att behöva redogöra för vilka sidor jag har besökt.
Jag behöver inte längre snabba mig hem för att han inte ska misstänka att jag gör något man inte borde då man lever i en relation.
Men framför allt, jag slipper FÖRKLARA & FÖRSVARA mig för PRECIS ALLT jag gör eller säger.
Jag kan alltså göra precis de saker man borde kunna göra i ett förhållande, men inte i det jag levde i.
Men lika förbannat så saknar jag närhet, kramar, ha någon att prata med, dela vardagen med & att ha någon att planera framtiden med. Men är det honoim jag saknar? Nej jag tror faktiskt inte det eller jo kanske lite. Han var ju såklart inte bara dum. Som alla kvinnor skyddar sina män med när de lever i en destruktiv relation.

Helt enkelt, jag saknar hans goda sidor...men tyvärr tog de sämre sidorna alldeles för stor plats i vårat gemensamma liv.

Jag ger iaf inte upp...det kan ju inte vara försent att träffa den STORA kärleken igen! <3
Längtar till den dagen..