Han hörde av sig

Ja efter några timmar gjorde han det. Han sms:ade,tackade för skjutsen hem & skrev att han tyckte jag var så mysig att vara med.
Sen vet jag inte vad som hände riktigt..han sms:ade, ringde & mailade inte lika frekvent som han gjort innan. Hade han dåligt samvete för att vi faktiskt "gått hela vägen", hade han tappat sina känslor för mig eller vad va det som höll på att att ske nu?
Jag sa rätt ut till honom vad jag kände & hur jag tänkte & han svarade: "Jag vet vännen, det är inte lätt, jag vet inte heller vilket ben jag ska stå på. Jag är livrädd för att göra dig ledsen eller gå på en mina själv."

Men alltså.livrädd för att göra mig ledsen? Ja men då vet han ju inte vad han känner för mig & om det kommer bli nåt mer. Att gå på en mina själv? Nej hade han satsat på mig så hade han blivit lycklig, jag hade aldrig gjort honom illa & dessutom visste han ju vad jag kände & vad jag hade att erbjuda.
Snacka om att inte veta nåt om något...varken han eller jag.

Han fortsatte i alla fall att säga att han saknade mig & längtade efter mig. Att han ville åka utomlands med mig osv osv. Jag låg ganska lågt & fundera om jag skulle avbryta vår kontakt eller inte...
Jag höll ut ett tag till. Men bara i några dagar..

Han skickade ett gulligt morgon-sms, fast jag kände att han blivit lite mer reserverad. Så jag svarade "Vill egentligen inte säga detta. Men jag undrar om det bästa är att vi slutar höras av. Jag är förälskad i dig, men jag är också ganska säker på att jag kommer bli förloraren i detta. Jag blir nog mer påverkad av sitsen än jag låtsas om. Vet inte vad jag har för roll alls. Sen vet jag ju att du är ledsen för att det är som det är och det har du all rätt att vara såklart, men det blir samtidigt konstigt för mig. Jag hoppas verkligen att det blir som du önskar, det är du värd hjärtat. Ha det så bra."

När jag skickat sms:et kändes faktiskt ganska bra. Bra för att jag tagit mitt förnuft tillfånga då jag hade allt emot mig med denna kille.
Han svarade direkt: "Jag var rädd för detta...Känns inte alls roligt! Jag respekterar vad du än vill och känner. Du förtjänar det bästa!! Jag vill absolut inte förlora dig, men jag vet inget heller. Jag kan inte lova något som jag vet att du förstår och vet! Jag är givetvis förälskad i dig med! Men så är ju situationen som den är. Helt värdelös!! Det är skit är det! Puss"

Jag svarade på hans meddelande & undrade vad det var han inte kunde lova. Va det att han skulle lämna henne eller att det kanske inte skulle bli något mellan oss?
Han svarade att han lever en dag i taget & nu helt plötsligt visste han inte om han var förälskad eller om han bara kände så för att han var ledsen över det som hade hänt honom.
Jag tackade för hans ärlighet & skrev att jag minsann inte tänkte vara någon han kunde trösta sig med...
Senare på kvällen ringde han, jag svarade inte..han sms:ade att han var så himla ledsen. Jag svarade att jag med var ledsen..
Nästa kväll kom ett sms igen.. "Vet att du inte vill vara nåt bollplank. Men jag saknar dig så & tänker på dig hela tiden"..
Jag svarade att jag mycket väl kunde tänka mig att vara hans bollplank men inte om mina känslor inte var besvarade..

Efter några dagar ringde han, vi pratade om det som hänt, men jag fattade fortfarande inget av det han sa. Allt är så dubbelt, man kan tolka det till min fördel eller till min nackdel, precis ALLT han säger.

Han fortsatte att sms:a då & då och jag svarade men inte lika snabbt som innan.

Usch jag kände verkligen att jag blev tagen av honom på alla sätt & vis! Men är inte det lite typiskt då? När man väl får starka känslor för någon ja då ska det oftast vara nåt som krånglar!! Jag kan erkänna fast det tar emot att jag var väldigt KÄR i honom!!

Än finns det mer att berätta, men jag tar inte det nu..