Så sjukt jävla ledsen

Har försökt att hålla mig ifrån tårarna hela dagen. Nu gick det inte längre..

Jag vet inte varför jag öht bryr mig om saker som rör honom. Men det är väl för att jag ff älskar honom trots att jag försöker intala mig själv det motsatta hela tiden.

Allt gick så fort. Han träffade en ny, blev tokkär & efter bara några månader så har de blivit sambos.
Det är hans fulla rätt men lik förbannat så gör det så jävla ont. Det känns som om jag aldrig har funnits för honom.

Han brukade säga att jag var hans livs kärlek, att han aldrig innan älskat någon som mig. Men hur kan man gå vidare SÅ fort då? Jag förstår inte.

JAG VET, jag gjorde slut men det betyder inte att jag älskar mindre för det.
Smärtar att veta att han nu kommer få det perfekta livet...med någon annan.

Jag kan inte låta bli att tvivla på hans känslor för mig. De var nog aldrig så starka som han sa..

Jag hatar verkligen att jag bryr mig. Hatar känslan av att vara betydelselös för honom, hatar att veta att han öser all sin kärlek & tid på henne.

Jag hatar också att jag inte vet hur i helvete jag ska komma över honom. För för mig var han den stora kärleken & det kommer ta tid att glömma. Det jag sa till honom var sant, mina känslor var så starka att jag många ggr inte kunde uttrycka dem i ord.
DÄRFÖR kommer detta gå långsamt! För att han var mannen i mitt liv.

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig förd bakom ljuset, trots att han får göra vad han vill. Men jag tycker att han kört lite dubbelspel..han har tagit steget mot något nytt samtidigt som han inte 100 släppt mig. För mig har det ställt till det då jag nånstans hoppats på en återförening.
Jag trodde att vi hade något speciellt ihop, att det var svårt att hitta den där extra lilla känslan som jag trodde vi hade för varandra. Jag inser ju nu hur jävla dum, blåst, naiv & blåögd jag varit. Jag var ju fan ingen speciell..jag var ju bara jag. Den vidrigaste människan han uppenbarligen har träffat..

Undrar bara hur han hade mått om det var tvärtom...för han tycks inte kunna sätta sig in i min situation. Behöver han inte heller göra å andra sidan. Jag är ett avslutat kapitel & han behöver inte måna om mig längre..

Jag blockade honom på mailen & på FB idag & jag har ännu en gång försökt att göra så han inte kan se mina MSN-uppdateringar. Men det tycks inte funka..

Han i sin tur blockade mig på FB & det är lika bra för nu vill jag inte se honom mer, vare sig där eller någon annanstans. Hoppas på att det kan få mig att släppa lite..

Nu ska jag också bara hitta någon annanstans att blogga..kanske följer han mig inte här längre..vilket han säkert inte har nåt intresse av att göra heller, men man vet aldrig.

Han ska inte få ta del av mitt liv, mina tankar & mig. Jag är glömd, död & begraven för honom och nu borde jag göra mig av med honom för gott också.

Känner bara att det är svårt & jag lider av att han är så arg på mig. Jag är livrädd för att falla en gång till för förra gången höll det på att kosta mig livet...