C ringde mig just. Han ville bara kolla läget så allt var bra med mig.
Jag frågade om han & sambon rett ut det som varit & det hade de inte men de skulle ge det en chans iaf. Han sa att det väl inte kunde bli värre än det varit.
Fan det ville jag ju inte höra.
Gulligt av honom att ringa mig men det sätter bara hjärnan i gungning. Jag har ju inte släppt honom helt & nånstans så vill jag att han ska tycka om mig & inte henne. Men å andra sidan så e inte han heller nåt "pojkvänsämne". Dels för att han är för ung och dels för att han verkar vara en casanova & såna har jag ingen lust att ödsla tid på.
Just nu verkar det som om jag faller för redan upptagna män (pojkar) & det är INTE bra!
Åhh han hade ju inte varit helt fel att få gosa lite med idag i alla fall. ;)
Varför ÄR man så korkad.. man vill inte ha personen själv, men vill ändå har kvar dem i sitt liv.. sitt "uppmärksamssökande" liv i alla fall.. haha*
SvaraRaderaJa helt klart e det nog så. Fattar inte varför man fungerar så bara. Men som jag just sa till en kompis...de killar det aldrig blir nåt riktigt med är svåra att släppa helt. Det där lilla "om:et" är med & spökar då & då. Tänk om det blivit nåt hur hade det då varit?
SvaraRaderaKänns lite som att jag bryr mig mindre om vad mina ex som jag haft förhållanden med tycker eller känner för mig. Där vet man ju hur det blev & är nog därför lättare att släppa..
Haha..hängde du med i mitt resonemang?