Mkt tid att tänka

När man ligger hemma med feber & inte orkar röra sig så finns det mycket tid att tänka...
Pratade med en kompis igår ang det här med att dejta. Nu e jag ju ingen dejt-tjej som jag skrivit innan. Men kan man inte bli det då?
När man är ute kan man ju sitta i timmar & bara prata med killar utan att det känns jobbigt. Oftast har man ju lite innanför västen & det är väl därför man har så lätt för sig då.
Men om man tänker att det är samma sak när man ska dejta någon, att man bara ses för att tjöta lite & ha det trevligt..Men lika förbaskat så vet ju båda om VARFÖR man ses. Det e ju endast för att se om det klickar, om det finns nån attraktion & om man kan tänka sig att ses igen. Det blir som att gå på nån jäkla audition.
Men va fasen..man kanske missar prinsen om man håller på att fegar som jag gör..det vore ju synd.
Sen om det inte skulle klicka då? Åh vad jobbigt att behöva säga det..men det är faktiskt en skyldighet man har tycker jag. Sen borde jag ju vara expert på det med tanke på att jag ältat det en del i terapin. ;)

Sen har vi detta med avståndet då..jag tänker inte träffa en kille som inte kan ta sig hem efter dejten. Det har jag gjort en gång & det slutade väldigt bra, om man bortser från att vi inte längre är tillsammans. Men det lär väl knappast hända igen att man känner att man aldrig vill skiljas åt mer. Haha, nu låter det nog som att det bästa vore om jag la ner projektet "dejting" med detta sättet att se på det. Trots att jag träffade stora kärleken på nätet en gång så tvivlar jag ändå på att det går. Sen vill jag aldrig mer ha ett förhållande på distans, nästa gång ska det vara på riktigt! :)
Men nu har jag bestämt mig (tror jag)...när jag kommer hem från fjällen ska jag dejta de killarna som frågat om jag vill ses. Va fasen, får se det som en rolig grej bara. :)