Glad

& oberörd känner jag mig idag.
Har så kul här på jobbet & jag känner att det är bra att tänka på något annat.

Ser fram emot morgondagen då jag ska med en kompis ut & fira min födelsedag lite. Är glad att vi "hittat tillbaka" till varandra lite mer nu när jag är singel. Har träffats alldeles för lite under mina tre år med exet. Mitt fel eftersom jag aldrig skulle funnit mig i hans tappra försök att isolera mig. Men det är inte så lätt att göra det man borde när man väl lever mitt upp i det & med en man som successivt krymper ens livsrum. Man åker bara med på ett bananskal & sen när man väl lämnat det sjunkande skeppet & fått lite distans, då inser man hur sjukt allt varit.

Men iaf, nu ska jag försöka hinna umgås mer med mina älskade vänner för OJ vad jag har saknat dem..blir tårögd nu, dels pga att det känns som om jag missat massor med dem men också för att jag blir ledsen över att exet hade sån stor påverkanskraft på mig att jag "valde bort" mina vänner.
Jag blir också ledsen för att han inte kunde unna mig att träffa dem, att vara glad utan att behöva välja. Men för honom var jag tvungen att utesluta det ena för att få det andra. Vilket är helt galet i min värld!

Men som sagt..det är över nu! :)

Nepp nu måste jag jobba lite..