Jag skickade sonens mobilnr till exet & han ringde honom. Sonen blev väldigt glad & det gör mig glad. Jag hoppas att det kan döva hans smärta lite iaf & att saknaden avtar snart.
Det var snällt av M att ringa honom, men å andra sidan varför skulle han inte kunnat göra det, han har ju trots allt varit killarnas "plastpappa" i flera år.
Jag ska försöka sluta skriva om mina tankar om M här eftersom han läser & det är väl inte kul att läsa hårda om sig själv, det vet jag av egen erfarenhet även om de som läser inte vet vem man är. Men jag kan ju samtidigt tycka att jag har rätt att skriva. Inte mitt fel att han har hittat mig.
Han ifrågasatte min kärlek förut & sa att jag ljög om att mitt hjärta ff tillhör honom. Men det är ingen lögn. Varför skulle jag i så fall älta honom, gråta över honom & öht bry mig om vad han gör? Jag tycker det är ett tydligt tecken på att jag inte kommit så långt.
Men nu finns det inget kvar mellan oss, han gjorde sonen en sista tjänst så nu får jag klippa helt. Han bad mig att jag skulle sluta höra av mig, han ville aldrig mer höra ifrån mig & hade jag så varit den sista kvinnan på jorden så hade han aldrig beblandat sig med mig igen. Det måste väl få mig att sluta nu? Mer tydligt än så kan det ju inte bli & nån jäkla stolthet i kroppen har jag väl? Tänker inte krypa runt i resterna av vårt liv mer..
Tycker fortfarande att vi möts efter jag slutat jobba på lördag och iaf går och äter något och tar en öl eller möjligen två :) Götet kryllar av fina pojkar som vi iaf kan titta på :) Kram
SvaraRaderaHaha!! Du har ju för fasen dejt! ;)
SvaraRaderaÄsch.. han kommer inte att höra av sig! Det kan jag slå vad 1000 spänn på! Och jag tror jag hittade honom på en dejtingsida idag också.. han hade varit och kollat på min men inte skrivit något!
SvaraRaderaNej han gjorde ju inte det, fegis!
SvaraRaderaOkej men då e han ju & spanar på dig iaf. :)