Ibland gör människor gott utan att veta om det

För två år sedan var vi på utbildningen tvungna att delta i PPU, Personlig professionell utveckling. Vår handledare var den kände Barbro Lennéer Axelsson. Hon är författare, universitetslektor i psykologi vid institutionen för socialt arbete i Göteborg och arbetar också för internationella RFSU. Barbro har mångårig erfarenhet av utbildning och konsultation i arbetslivet där hon ofta föreläser kring teman som "Konflikthantering", "Förändring", "Arbetsgruppens psykologi", "Livslust och Arbetsglädje", "Jämställdhet och genusfrågor". Hon har skrivit böckerna "Kärlek" och "Männens röster i kris och förändring" och föreläser mycket både nationellt och internationellt om relationer, sexualitet och kärlek. Jag vet också att hon arbetat mycket med sexualbrottslingar och deras anhöriga.

Vid ett tillfälle skulle vi berätta om en stor händelse/kris vi gått igenom nyss. Jag berättade att jag just fått veta att min pappa led av en dödlig cancerform som gjorde att han inom en väldigt snar framtid skulle tas bort ifrån mig. Barbro klev direkt in i sin psykologroll och fick mig att öppna upp mig och få redskap för hur jag skulle kunna handskas med detta hemska besked både för min egen skull men även för pappas. Hon pratade så fint om hela situationen och talade om för mig hur jag i stället skulle kunna tänka om det hela för på så sätt bli kvitt skulden som jag kände över olika saker.
Hon hade köpt med sig saffransbullar och kaffe till oss allihopa och frågade mig om min pappa tyckte om saffran. Jag svarade att han älskade det och då sa hon: Då tycker jag att vi fikar och tänker på din pappa lite extra mycket.

Alla som var där blev rörda av min historia och det var några som inte kunde hålla tillbaka tårarna. För Barbro kanske inte detta var så mycket men att hon fanns där betydde massor för mig.

Jag sprang på henne i skolan idag och hon frågade mig genast hur det hade gått för min pappa. Jag berättade att han bara efter någon vecka gått bort och hon beklagade sorgen. Jag tackade henne och berättade för henne hur mycket jag uppskattade att hon tagit sig tid för mig den gången. Jag ville verkligen att hon skulle veta att för mig var det oerhört betydelsefullt.

Jag hoppas verkligen att jag i mitt kommande yrkesliv kan komma att göra skillnad för människor med så egentligen enkla medel.

Jag kommer alltid minnas Barbro för det hon gjorde för mig och jag hoppas att hon idag blev glad över att höra att hon gjorde stor skillnad för mig mitt uppe i min värsta tid i livet.