Då börjat mitt analyserande då..som alltid!
Har pratat en del med en kille på MSN det sista. Han är rolig, smart, ödmjuk och är en fröjd för ögat att titta på. Men så kommer det där MEN:ET..
Känner jag något för honom? Ja det gör jag, men är det genuina känslor eller är det bara ett tappert försök att finna kärleken igen? Alltså det är för mig ganska svårt att avgöra. Jag är en person som har svårt för att bli kär men lär mig efter ett tag att älska.
Han bor en bit ifrån mig. Har jag "valt" honom för att jag egentligen redan nu vet att det kommer bli problem om det skulle bli något mellan oss? Jag menar..är det som ett slags skydd för att det inte ska bli något allvarligt och jag kan fortsätta mitt singelliv eller är det just det omöjliga som lockar?
Han anser att avståndet bara är en detalj och säger att ingenting är omöjligt bara man vill. (Haha Gunde jag har träffat eller?)
Men jag har ju haft distansförhållande innan och det är INGET att rekommendera. Fy kommer ihåg saknaden och det eviga längtandet..
Kanske lika bra att styra av innan det blossar upp känslor som jag inte kan handskas med..men visst tusan är det nåt visst med denna killen..typiskt!!!
i know what you meen... för jag är likadan.. hatar distans.. been there, done that and got the t-shirt.. *suck*
SvaraRaderaJa fy fan det är inget skoj alls! Kan jag lätt klara mig utan..så dumt att inleda något med någon som man inte vill vara utan sen..
SvaraRaderaVarför kan inte mannen i ens liv bo nääära? Inte för att denna kanske just e det rätta..men du fattar..