Känner mig kluven och tankarna går på högvarv. Ibland blir det för mycket så då stänger jag av helt istället. Då tänker jag inte på honom utan låtsas som om allt är som innan jag träffade honom. I nästa stund längtar jag efter honom och då ringer jag honom. Som i morse när jag vakande. Jag var trött, lite snuvig och på ett väldigt goshumör. Då var det skönt att få ligga där och blunda och bara lyssna på hans röst.
Men varför ska allt vara så krångligt för? Antingen tycker jag om honom och vill ha honom eller så gör jag inte det, hur svårt kan det vara?
Nej usch va trött jag blir!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar