onsdag 15 september 2010

Vad ska jag kalla honom då?

Har skrivit om honom innan, killen jag var så dödligt förälskad i när jag var 18 år.

Han jobbar som resemontör så det får han väl heta också då.

I alla fall så ringde han mig i måndags men jag hann inte prata med honom så jag bad att få höra av mig senare. Men jag hann inte senare heller. Skickade ett sms och sa att jag skulle höra av mig en annan kväll.

Imorse fick jag ett gulligt sms där han bara ville säga god morgon och önska mig en bra dag.

För en stund sen ringde han och vi pratade på en lång stund. Kan inte låta bli att lyssna extra noga på vad han säger för jag vill verkligen veta om han är helt återställd efter olyckan eller om det är som det sägs, att han inte har alla tomtar på loftet.
Men nej jag kan bannemig inte uttala mig om det.
Vi bestämde att vi skulle ses på en fika ev nästa vecka och han tyckte jag skulle hälsa på honom nån dag.

Han är gullig men nej, inget mer. Som vanligt tycker jag att det är jobbigt när jag inte vet vad en kille har för intentioner med att träffa mig..men det lär väl visa sig..

2 kommentarer:

  1. Åh. De där ungdomskärlekarna. De är fan mig livsfarliga!

    SvaraRadera
  2. Ja dom är ju det..kan röra runt bra i hjärnan på en..

    SvaraRadera