Abort idag

En nära vän till mig mår riktigt dåligt och jag känner mig lite maktlös.
Hon är bipolär, har borderline. förföljelsemani och ett kontrollbehov utan dess like.
Hon äter 6 olika mediciner varav 3 är narkotikaklassade.
Hon kommer från en väldigt rik familj, pappan är i god för många många miljoner och hennes föräldrar har alltid låtit deras rykte gå i första hand. Föräldrarna har varit kalla och aldrig varit känslomässigt tillgängliga.

Hon har under 15 års tid åkt in och ut på psyket, gått på alla möjliga mediciner och t.o.m fått elchocker. Hon har varit styrd med hjärnhand av sina föräldrar och hennes föräldrars åsikter har vägt tungt för henne.

Hon gifte sig med en man för två år sedan som hon då varit tillsammans med i 11 år och dom har tre barn tillsammans. Mannen har aldrig riktigt förstått hennes problem och inte funnits till för henne. Han började arbeta på hennes föräldrars företag och är väldigt omtyckt av dom.

Förra året åkte hon in på psyket igen och låg inne i tre månader. Under tiden hörde inte mannen av sig många gånger medan det istället fanns en annan man i hennes närhet som ringde VARJE dag FLERA gånger för att stötta henne. Hon inledde ett förhållande med denna mannen och hennes man kom på dom. Han flyttade ifrån henne och hon blev hatad av många, hennes föräldrar försköt henne och alla la skulden på henne. Ja det var hennes fel att det blev som det blev...
Han har träffat en ny tjej som han är lycklig med vilket hon inte vet om.

Hennes föräldrar har helt tagit avstånd från henne och detta pga att dom igen månar om sitt rykte. Pappan var vid ett tillfälle så arg på henne att han skrek "hora" till henne och hade inte hennes syster gått emellan så hade han slagit henne sönder och samman.

I november går skilsmässan igenom och dom ska börja dela upp alla saker i huset. Får hon inte ta över lånen på huset så flyttar exmannen in och hon får hitta en annan bostad.

Hon mår väldigt dåligt och som grädde på moset så har hon nu blivit gravid med den andre mannen som hennes föräldrar bara hatar. Så idag ska jag åka med henne till abortkliniken. Hon bannar sig själv för vad som hänt och hon säger att det bara finns ett alternativ.

Hon har ett ansvar för sitt eget mående men jag kan i alla fall inte låta bli att till viss det klandra hennes föräldrar. Om dom hade kunnat vara lite mänskliga när hon växte upp. Om dom hade funnits där för henne, varit känslomässigt tillgängliga, trott på henne och gett henne den omsorg som ett litet barn faktiskt behöver så hade hon med stor sannolikhet inte känt sig så värdelös, fylld av skam, skuld, ledsenhet, rädsla eller ilska. Hennes mamma har projicerat över sin oro och ångest på henne och aldrig låtit henne frigöra sig ordentligt samtidigt som hon har putt bort henne.
Hade dom kunnat förmå sig till att ge henne uppmärksamhet, visa henne förståelse och respekt istället för att alltid klaga, tillrättavisa henne och skuldbelägga henne så kanske hon inte heller hade mått som hon gör idag. Men vad vet jag...

Idag kommer bli en tung dag för henne och jag hoppas att mitt stöd gör lite gott i alla fall.